Jag vet att jag tjatar och jag är så väl medveten om att det inte gör det ett skit bättre. Det är fortfarande ett halvtomt dokument framför mig. Det enda som är något produktivt ikväll är det so  sker i diverse chatter och här. Jag blir glad och nedstämd, allt på samma gång och orkar inte riktigt sortera i mitt känsloregister. Vem vill vara strukturerad? Jag räcker upp en hand.

Kan inte sluta äta allt och samvetet lägger sitt tjocka täcke över mig. Det är inte bra att baka, för den oavbrutna tillgången kommer förstöra mig. Dags att ta tag i allt.

Men jag vill inte.

Jag tror du tycker jag är kall när jag inte blir glad. Emma kom hit igår och det var fint. Det kändes så bra. Det är vi nu, faktiskt på riktigt. Det där sista steget. Nu är vi verkligen vänner. Nära vänner. Det känns så bra. Du var också med. Diskuterade Grey's med Mea. Du sa att du kunde se det på oss. 
Ganska mäktigt.

Fast du är ganska mäktig. Stark och allt sånt där. Jag förstår inte riktigt hur du klarar det. Det finns så många andra, men ingen är riktigt som du. Ingen kommer faktiskt i närheten. Du är anledningen till att jag är så som jag är. På gott och ont. Fast det finns nog inte så mycket ont i det. Inte vad jag kan tycka iallafall. För mig är allt med dig gott. Unik och vacker, allt det där bästa. Skit samma. Du kanske inte är någon långbent amazon, men vad jag har hört så ser de ganska vilda och läskiga ut. Lite manliga. Och vem fan vill vara manlig?

Och vad har mest djup, en vattenpöl eller ett badkar?
Vilken av dessa vill man helst befinna sig i, en kall decemberdag?

Finns det en så finns det flera.

Och du är modig.