NÄR ALLT BARA KÄNNS SÅ DÄR UNDERBART EUFORISKT ATT LIVET ÄR LYCKLIGT
Du sa det så bra, att det strålar ur mina ögon när alla är samlade, att man riktigt kan se hur jag njuter av gemenskapen och umgänget. Båda med och utan dimma. Och det är så sant. Jag älskar det. Att stå på ett podium och se ut över MINA vänner. Mina. Veta att det här är vårt. Och det känns så jävla bra. Så sjuhelvetesjävla bra.
När jag vaknar har jag ett sms i min inkorg. Om att jag äntligen ser glad och lycklig ut igen. Och det känns så enormt äkta och sant. Regnet faller formar mitt hår i saltvattenlockar. Jag prioriterar det och dem jag vill prioritera. Finaste fyller snart år och jag vet vad hon ska få, min sandpåse är äntligen hemma, Hasse tror att jag flyttat in på deltid och dukar middag till mig, syster är allmänt vacker och underbar, idag ska jag leva på kakor och kaffe, imorgon är det måndag, men jag får hälsa på mina mänskor och det gör mig så fantastiskt lycklig att veta att det finns en famn för mig.
OCH SÅ GÅR BÅTEN OCH FLYGET IGEN OCH JAG VILL OCKSÅ.
Jag ville alltid ha en storebror, eller iallafall någon nära kusin av motsatt kön.
Jag åkte till norra och satt i skräddarställning bredvid en sten med en hand på ett knä och visste inte vad jag skulle säga.
Så jag satt.
Sen åkte den silvriga familjebilen tillbaka till Medeltiden och i samförstånd pratades det inte om tårarna. Andas ut det smärtsamma för en stund sen så är det lite mindre tyngd i luften.
Jag ville alltid ha någon sådär.
WHEN SOMEONE SAYS "HERE'S THE DEAL" YOU JUST LISTEN.
För ibland så är det bara så att när övertygelsen finns med i konstaterandet så känner jag inget behov av att ifrågasätta eller säga emot. Jag bara lyssnar, läser och tar in, försöker förstå, men accepterar, att såhär ligger det kanske till och lär mig. Ställer mig utanför mitt eget kaos och min egoism.
Äldre vänner som känns som visa munkar som bara säger vad som är vad och det känns bara så rätt. Det är så det ska vara.
THE ONLY REAL MAN I KNOW. I LOVE YOU.
Bredvid pappa i TV soffan.
Alldeles nyss ett gräl om det förjävliga icke-existerande stadslivet.
Småtjurig, ja, sådär som en envis femåring.
Stjärnorna på slottet flimmrar på TV-rutan.
Johan Rehnborg berättar om sin pappa som dog alldeles för fort i cancer.
Precis som alla andra så börjar han gråta till sin egen livshistoria.
De andra "stjärnorna" uttrycker sina tankar om det hela.
Att han bröt samman för han inte hade tid att smälta chocken just då och att den nu sprang ifatt honom.
Sneglar lite på pappa.
Han blundar.
Andas tungt.
Jag vet att han inte sover, för han snarkar inte.
Som både han och mamma gör just nu.
Jag blir med ens obekväm.
Vänder bort blicken för att titta tillbaka igen nästa sekund.
Hans ögon är öppna.
Jordglobsblå och vattenfyllda.
Han blinkar några gånger.
Sträcker sig efter kaffekoppen.
Tar en klunk.
Så möter han min blick och lutar sig tillbaka i soffan.
Så möter han min blick och lutar sig tillbaka i soffan.
I år är det tio år sedan.
Men jag minns fortfarande.
Och jag var sju.
Hur är det då för honom?
Jag såg honom fälla några små tårar på begravningen.
Men inget mer.
Han lät aldrig sig själv vara lite svag.
Skulle upprätthålla sin trygghet för oss.
Han saknar honom, det vet jag.
Och jag vet att han blir stolt när vi säger att de är så lika.
Och att jag har hans kvicka sätt som gå rakt ner i led, från son till son till, typ son.
En ständig påminnelse.
Min pappa är en riktig klippa.
En ständig påminnelse.
Min pappa är en riktig klippa.
En man av få ord, men mycket empati och trygghet.
Jag kryper lite närmare och lägger hans arm om mig.
Kramar hans hand och lutar huvudet mot hans axel.
Han kramar tillbaka och allt är okej.
Min pappa är en klippa.
Min pappa är en klippa.
Min trygghet.
Och han önskar att han kunde ge mig himmel, stjärnor och lycka.
Och han önskar att han kunde ge mig himmel, stjärnor och lycka.
Min pappa är bäst.
CUTEST BOY I EVER DID SEE. I JUST WANT TO EAT HIM UP WHEN I FALLS ASLEEP ON MY CHEST.
The O.C.-marathon och tusenbitarspussel.
Julhelg i vanlig ordning.
Och så lite bakande.
Och ögonstenen gullar så sött mot min kind.
Och tar alla bitarna.
Tur att han är så bedårande.
Ett riktigt charmtroll.
*sträcker fram vänster hand*
*sträcker fram vänster hand*
HEJ, IsaKransssss!
Åh mitt hjärta smälter.
Åh mitt hjärta smälter.
WE ARE COZY TOGETHER. IT MAKES MY DAY-TO-DAY LIFE LITTLE EASIER.
HEPPÅRE.
EVEN THOUGH I AM A TERRIBLE PERSON.
IT IS WORTH THE WALK. EVERYTIME.
-De är väldigt lika!
-Preciiis vad jag tänkte!
-Det är något med ögonbrynen tror jag?
-Det var ju det jag skulle komma fram till sluta tänka som jag!?
-Appropå ligg...
-Appropå ligg...
-På tal om pojkvänner...
OCH SÅ VIDARE. I en och en halv timme, en lördag påväg mot söndag.
En timmes promenad fram och tillbaka. Tid att rensa huvudet och tänka efter lite. Inse vad männskorna betyder.
Hur bra de får mig att må, på så kort tid.
En timmes promenad fram och tillbaka. Tid att rensa huvudet och tänka efter lite. Inse vad männskorna betyder.
Hur bra de får mig att må, på så kort tid.
Tack Emma, för att du gjorde min kväll.
Jag är vulgär, pervers, spontan, naiv, oeftertänksam, högljud, barnslig, fjantig, ohämmad, rakt på sak, retlig, kommentarfällande och kanske lite för öppen. Men satan vad mycket det ger oss att skratta åt. T-koppen i hand och du dör lite på sängen, innan jag inser vad jag sagt. Det är fucking fabulous. Jag läser dina tankar lite och det är så lätt.
Ni strör lite socker på mig och jag känner mig älskad. Och behövd. Och ganska så viktig. Det får mig att må bra att räcka till.
Ni strör lite socker på mig och jag känner mig älskad. Och behövd. Och ganska så viktig. Det får mig att må bra att räcka till.
DESPITE MY TERRIBLE BEHAVIOR
EATING, AVOIDING THE IMPORTANT
Jag vet att jag tjatar och jag är så väl medveten om att det inte gör det ett skit bättre. Det är fortfarande ett halvtomt dokument framför mig. Det enda som är något produktivt ikväll är det so sker i diverse chatter och här. Jag blir glad och nedstämd, allt på samma gång och orkar inte riktigt sortera i mitt känsloregister. Vem vill vara strukturerad? Jag räcker upp en hand.
Kan inte sluta äta allt och samvetet lägger sitt tjocka täcke över mig. Det är inte bra att baka, för den oavbrutna tillgången kommer förstöra mig. Dags att ta tag i allt.
Men jag vill inte.
Jag tror du tycker jag är kall när jag inte blir glad. Emma kom hit igår och det var fint. Det kändes så bra. Det är vi nu, faktiskt på riktigt. Det där sista steget. Nu är vi verkligen vänner. Nära vänner. Det känns så bra. Du var också med. Diskuterade Grey's med Mea. Du sa att du kunde se det på oss.
Ganska mäktigt.
Ganska mäktigt.
Fast du är ganska mäktig. Stark och allt sånt där. Jag förstår inte riktigt hur du klarar det. Det finns så många andra, men ingen är riktigt som du. Ingen kommer faktiskt i närheten. Du är anledningen till att jag är så som jag är. På gott och ont. Fast det finns nog inte så mycket ont i det. Inte vad jag kan tycka iallafall. För mig är allt med dig gott. Unik och vacker, allt det där bästa. Skit samma. Du kanske inte är någon långbent amazon, men vad jag har hört så ser de ganska vilda och läskiga ut. Lite manliga. Och vem fan vill vara manlig?
Och vad har mest djup, en vattenpöl eller ett badkar?
Vilken av dessa vill man helst befinna sig i, en kall decemberdag?
Vilken av dessa vill man helst befinna sig i, en kall decemberdag?
Finns det en så finns det flera.
Och du är modig.
SMILING WITH MY TEETH SHOWING
- Vardagsliv. Fint.
SHE IS SO SPOT ON SOMETIMES.
Den Fula Och Jobbiga
Labil Clown Hora
Fula Ollon Jäveln
kontrar snabbt med
LCH
Labil Clown Hora
Labil: ostdig, osäker, obalanserad, skör, vacklande oh emotionellt instabil.
Hon visste inte vad det bettyde innan vi kollade synonymer.se
Den männskan känner mig allt väl.
THANK YOU FOR MAKING THE TIME
Veckans höjdpunkt. På riktigt. Nu mår jag bra. Riktigt bra. Småleende och nöjd. Mätt och trött. Torr i munnen och kall och fingrarna. Tack för en vacker kväll. Tack så mycket. Fina männskor. Jag uppskattar er verkligen, för ni gjorde min kväll.
Det är ett sådant privilegium att jag får omge mig med männskor som orkar lyssna på mig i flera timmar och gör det frivilligt. Jag vet inte om jag hade orkat göra det.
IT MIGHT MEAN SOMETHING
Mycket häng med le girls de la clase på diverse håltimmar senaste dagarna. Här klagas det inte. Inte för att jag någonsin får något gjort, men vi kan väl låtsas...
A TUESDAYNIGHT IN NOVEMBER
(jag har tröttnat, som så många gånger tidigare. förlåt till mig själv för jag aldrig håller mig till något)
Uppe hela natten till idag. Mycket trevligt, tänk vad mycket som det skullle finnas tid till om dygnet hade några extra timmar.
Jag och bästaste Filippa hann handla lite smått och gott, träna litet, äta vårt lilla små och goda i bastun och ta det lugnt i cirkus en timme. Sedan bar det av till Anita och lämna lite saker, konstatera skrattframkallande faktum i spegeln. Mina fina vänner, i mina ögon är ni precis lika vackra bådå två, bara på olika sätt. Iväg mot Creperiet och vänta in Lovisa, Josefine och Zandra vid ett runt bord. Så småmysigt och trevligt en tisdagkväll. Riktig mitt-i-veckan-lyx. Små prat och sånt där hemtrevligt. Ganska kul hur vi uppenbart ibland driftade isär och delades upp klassvis för att halvminuten senare återsluta i det lilla sällskapet.
Varför blir jag alltid lite obekvämare och tafattare såfort någon lämnar?
Promenad genom staden. Vi är gamla och uppskattar miljöns skönhet. Sätter oss och bara betraktar utsikten under tystnad. Det är vackert.
Husen i Visby Innerstad såg ut som pumpor i det orangea skenet från utebelysningen och det kändes som oktober i halv-värmen.
Vi promenerar vidare, stannar upp i en port för att kunna prata med händerna och hämnar sedan på mitt älskade Bageriet i någon timme med kaffe och mera småsnack.
Sen var det dags för kvällens mål, 23.59.
Husen i Visby Innerstad såg ut som pumpor i det orangea skenet från utebelysningen och det kändes som oktober i halv-värmen.
Vi promenerar vidare, stannar upp i en port för att kunna prata med händerna och hämnar sedan på mitt älskade Bageriet i någon timme med kaffe och mera småsnack.
Sen var det dags för kvällens mål, 23.59.
