Jag och bästaste Filippa hann handla lite smått och gott, träna litet, äta vårt lilla små och goda i bastun och ta det lugnt i cirkus en timme. Sedan bar det av till Anita och lämna lite saker, konstatera skrattframkallande faktum i spegeln. Mina fina vänner, i mina ögon är ni precis lika vackra bådå två, bara på olika sätt. Iväg mot Creperiet och vänta in Lovisa, Josefine och Zandra vid ett runt bord. Så småmysigt och trevligt en tisdagkväll. Riktig mitt-i-veckan-lyx. Små prat och sånt där hemtrevligt. Ganska kul hur vi uppenbart ibland driftade isär och delades upp klassvis för att halvminuten senare återsluta i det lilla sällskapet.

Varför blir jag alltid lite obekvämare och tafattare såfort någon lämnar?

Promenad genom staden. Vi är gamla och uppskattar miljöns skönhet. Sätter oss och bara betraktar utsikten under tystnad. Det är vackert.
Husen i Visby Innerstad såg ut som pumpor i det orangea skenet från utebelysningen och det kändes som oktober i halv-värmen.
Vi promenerar vidare, stannar upp i en port för att kunna prata med händerna och hämnar sedan på mitt älskade Bageriet i någon timme med kaffe och mera småsnack. 
Sen var det dags för kvällens mål, 23.59.