För ibland så är det bara så att när övertygelsen finns med i konstaterandet så känner jag inget behov av att ifrågasätta eller säga emot. Jag bara lyssnar, läser och tar in, försöker förstå, men accepterar, att såhär ligger det kanske till och lär mig. Ställer mig utanför mitt eget kaos och min egoism.

Äldre vänner som känns som visa munkar som bara säger vad som är vad och det känns bara så rätt. Det är så det ska vara.