Du sa det så bra, att det strålar ur mina ögon när alla är samlade, att man riktigt kan se hur jag njuter av gemenskapen och umgänget. Båda med och utan dimma. Och det är så sant. Jag älskar det. Att stå på ett podium och se ut över MINA vänner. Mina. Veta att det här är vårt. Och det känns så jävla bra. Så sjuhelvetesjävla bra.
När jag vaknar har jag ett sms i min inkorg. Om att jag äntligen ser glad och lycklig ut igen. Och det känns så enormt äkta och sant. Regnet faller formar mitt hår i saltvattenlockar. Jag prioriterar det och dem jag vill prioritera. Finaste fyller snart år och jag vet vad hon ska få, min sandpåse är äntligen hemma, Hasse tror att jag flyttat in på deltid och dukar middag till mig, syster är allmänt vacker och underbar, idag ska jag leva på kakor och kaffe, imorgon är det måndag, men jag får hälsa på mina mänskor och det gör mig så fantastiskt lycklig att veta att det finns en famn för mig.