Vi kommer ingen vart men vi rotar oss istället hårdare och hårdare fast där vi står. Ovissheten lär väl döda oss på något vis i slutändan. Men vi kan inte vara ingenting, kaoset är oundvikligt, citatet "color my life with the chaos of trouble" är definitionen av mitt liv, jag borde byta namn till Summer Finn, mänskor som luktar gott blir direkt ännu en aning mer attraktiva, vi kommer aldrig komma fram till rätt svar, jag är bra på metaforer, kullerstenar är kalla, men det är det värt för att titta på stjärnorna, och tillsist, vi kommer förmodligen förstöra, förgöra, förinta och bryta ner varandra successivt och totalt, men det är ju kanske värt det.

Det här helvetet med att vara ung, naiv och motvilligt fallande. Det går ju inte att landa oskadd.