OCH JAG BEHÖVER EN SMÄLL PÅ KÄFTEN FÖR ATT KOMMA I BALANS
Det här gillar jag:
Giraffer
Att åka bil
Svenska
Ord
Att dricka kaffe
Att dricka T
Vita möbler
Ljusa trägolv
Att prata om sånt där som jag brinner för
Promenader
Podscasts
Kandelabrar
Färgade antikljus
Att lära mig om sånt andra brinner för
Väldoftande värmeljus
Nybakade kakor
Att somna till filmer
Att diska för hand när någon sitter bredvid och berättar om sitt liv
När människor svarar direkt på meddelanden
Fingrar som dras genom mina trassliga lockar
Att vakna av kyssar i nacken, på skulderbladen, axlarna
Pyjamasbyxor
Andras tröjor
Vackra cyklar
Blomkrukor
Skokartonger
Tygpåsar
Att dela musik
Tavelramar
Att fuldansa till fantastiska låtar i en soffa med bättreänbäst
När man är så nära att man kan läsa tankar i blickar
Att dela hemligheter och tankar
Tuggummi
Sneakers
Att dricka vin på balkonger
Blickar som viskar om en åtrå efter kyssar
Färggranna fascinerande mönster
Krispiga lakan
Välorganiserade garderober
Hur personer öppnar dörrar till sina innersta
Frukostar med sällskap
Jordglober
Jeans
Att skicka meddelanden med kryptiska undertoner
Harry Potter-böckerna
Händer
Men mest av allt gillar jag att det finns tid.
Tid är en illusion men det är ändå det finaste man kan ge någon.
Giraffer
Att åka bil
Svenska
Ord
Att dricka kaffe
Att dricka T
Vita möbler
Ljusa trägolv
Att prata om sånt där som jag brinner för
Promenader
Podscasts
Kandelabrar
Färgade antikljus
Att lära mig om sånt andra brinner för
Väldoftande värmeljus
Nybakade kakor
Att somna till filmer
Att diska för hand när någon sitter bredvid och berättar om sitt liv
När människor svarar direkt på meddelanden
Fingrar som dras genom mina trassliga lockar
Att vakna av kyssar i nacken, på skulderbladen, axlarna
Pyjamasbyxor
Andras tröjor
Vackra cyklar
Blomkrukor
Skokartonger
Tygpåsar
Att dela musik
Tavelramar
Att fuldansa till fantastiska låtar i en soffa med bättreänbäst
När man är så nära att man kan läsa tankar i blickar
Att dela hemligheter och tankar
Tuggummi
Sneakers
Att dricka vin på balkonger
Blickar som viskar om en åtrå efter kyssar
Färggranna fascinerande mönster
Krispiga lakan
Välorganiserade garderober
Hur personer öppnar dörrar till sina innersta
Frukostar med sällskap
Jordglober
Jeans
Att skicka meddelanden med kryptiska undertoner
Harry Potter-böckerna
Händer
Men mest av allt gillar jag att det finns tid.
Tid är en illusion men det är ändå det finaste man kan ge någon.
ALLT DET DÄR SOM ÄR TYST.
- Hej, mitt liv är ett helvete.
- (Och mitt är som en hurricane. Det känns som jag tappat rösten, modet, viljan, styrkar, självförtroendet, hälsan, självrespekten, stoltheten, ryggraden och hjärtat. Som om jag saknar kontroll över mina muskler, är oförmögen att hantera mina ansiktsuttryck. Det finns ingen rytm, ingen takt, ingen ton i mig. Det är en klippa utan styrka, ett berg utan skydd. Jag är vilse, utan riktning och ändå så vägrar jag att stanna upp och tänka efter. Ändå står jag här och hejar på kärlek, kärlek som jag inte vet något om, som är obekant för mig. Den har aldrig varit närvarande. Fast jag har ju förlagt hjärtat så det är kanske inte så konstig. Så ni har aldrig behövt heja på mig. -Hej, jag rasar men jag tar hand om dig ändå, om jag rasar under dig så kanske du faller mjukt på mina spillror. Jag fångar dig ändå, jag lovar. För jag fångar alltid fast jag inte vet vad det är jag håller i. Hur jag mår? Inte för att du frågat men det känns som något blivit kallt och som gensvar brann jag upp. Det känns som att jag brinner, försvinner. Men det är väl bara en sån där känsla hoppas jag. En såndär som går över. Men just nu så mår jag som om jag bar på en brinnande tomhet.) Okej, jag finns här, vad har hänt?
- (Och mitt är som en hurricane. Det känns som jag tappat rösten, modet, viljan, styrkar, självförtroendet, hälsan, självrespekten, stoltheten, ryggraden och hjärtat. Som om jag saknar kontroll över mina muskler, är oförmögen att hantera mina ansiktsuttryck. Det finns ingen rytm, ingen takt, ingen ton i mig. Det är en klippa utan styrka, ett berg utan skydd. Jag är vilse, utan riktning och ändå så vägrar jag att stanna upp och tänka efter. Ändå står jag här och hejar på kärlek, kärlek som jag inte vet något om, som är obekant för mig. Den har aldrig varit närvarande. Fast jag har ju förlagt hjärtat så det är kanske inte så konstig. Så ni har aldrig behövt heja på mig. -Hej, jag rasar men jag tar hand om dig ändå, om jag rasar under dig så kanske du faller mjukt på mina spillror. Jag fångar dig ändå, jag lovar. För jag fångar alltid fast jag inte vet vad det är jag håller i. Hur jag mår? Inte för att du frågat men det känns som något blivit kallt och som gensvar brann jag upp. Det känns som att jag brinner, försvinner. Men det är väl bara en sån där känsla hoppas jag. En såndär som går över. Men just nu så mår jag som om jag bar på en brinnande tomhet.) Okej, jag finns här, vad har hänt?
- Allt.
OM EN SKULLE SLUTA TRO SÅ LITE
-
Självömkan tas till en ny nivå men det måste få göras så ibland. Varför aldrig intressant, varför aldrig påtänkt eller omtänkt? Varför tagen så för givet och lättvindigt bortflugen. Så många tomma ord och så lite förväntan. För det är så uppenbart tomma ord och det är så otroligt lättläst. Ingenting fästs vid dem, ingen inbillning om att det faktiskt går att tro dem. Inget att ta åt sig. Inget att ta till sig.
För det är tomma ord och meningar, som försvinner med soluppgången och den där dörren som stängs. Tomma ord och meningslösa meningar.
Ge mig något med substans, innebörd, ge mig något som faktiskt menas. Ge mig något som har tyngd och som jag inte kan skaka av mig för att jag tror det är för mitt eget bästa. Något som jag inte kan vifta bort som tomhet bara för att det inte ska få såra.
Ge mig något. Ge mig något som tar mig någonstans.
-
Självömkan tas till en ny nivå men det måste få göras så ibland. Varför aldrig intressant, varför aldrig påtänkt eller omtänkt? Varför tagen så för givet och lättvindigt bortflugen. Så många tomma ord och så lite förväntan. För det är så uppenbart tomma ord och det är så otroligt lättläst. Ingenting fästs vid dem, ingen inbillning om att det faktiskt går att tro dem. Inget att ta åt sig. Inget att ta till sig.
För det är tomma ord och meningar, som försvinner med soluppgången och den där dörren som stängs. Tomma ord och meningslösa meningar.
Ge mig något med substans, innebörd, ge mig något som faktiskt menas. Ge mig något som har tyngd och som jag inte kan skaka av mig för att jag tror det är för mitt eget bästa. Något som jag inte kan vifta bort som tomhet bara för att det inte ska få såra.
Ge mig något. Ge mig något som tar mig någonstans.
-
