När jag inte mår tippentoppen bra så får jag en konstant växande klump i halsen. Huvudvärk och en ihålig kropp som ekar efter något som inte är ätbart.

Det spelar ingen roll vilken anledningen är. Men så är det alltid. Känslomässigt kaos och total likgilltighet inför en situation eller annat är detsamma för mig. Nästan.

Gränsen är en skör balansgång. Men det är inte alltid bäst att hålla sig på linan. Det är bättre att falla och försöka ta itu med problemet innan man inser att det inte finns ett skyddsnät.