Kära sjuttonåriga jag

Acceptera att din moder är galen och hysterisk

Försök aldrig säga till henne att ta ett djupt andetag - ta ett själv

Undvik fredagseftermiddagar, eventuellt även kvällar, hemma

Det slutar aldrig bra

Kära sjuttonåriga jag

Tjata inte om att flytta till staden

Planera det i hemlighet och var en dag bara borta

Det kommer spara dig så mycket energi

Och du kommer slippa så många skrikfester

Kära sjuttonåriga jag

Låt det inte vara så tydligt att du stänger dig

I hennes närhet, låtsas som om du är förevigt leende

Du mår inte bättre av att försöka prata med henne

Dela med dig, det ger dig inget

Du kommer bara att må sämre och gå med en klump i halsen

Men var inte så rädd för henne

Kära sjuttonåriga jag

Flytta aldrig ut något från ditt rum

Inte innan du lämnar det för gott

Sakerna kommer bara bli föremål för ilska

För var sak har sin plats och håller den inte platsen så kan helvetet braka lös

Kära sjuttonåriga jag

Du har inte behövt ha henne nära tidigare

Varför skulle hon behöva få komma nära nu?

Kära sjuttonåriga jag

Lägg din energi på männskor som ger energi tillbaka till dig

Som lyfter dig dagligen istället för att trycka ner dig i skorna
Spendera tiden med dem som accepterar dig för den du är

Med alla fel och brister

Utan att försöka göra dig till något du inte orkar vara

Kära sjuttonåriga jag

Ditt hemmaliv är inte förjävligt
Du kommer att ta dig ur det

Allt kommer att bli fint och du kommer att växa upp

Världen är inte emot dig, fast det känns som att du bär den på dina axlar ibland

Livet kommer att bli bra

Ni kommer att kunna hålla sams

Förhoppningsvis

Åtminstone på avstånd

Det är det enda vi två kan hoppas på.

För jag vet inte heller ännu.