HOW COME I WANT TO SHARE THIS? THIS ISN'T SOMETHING ANYBODY NEEDS TO KNOW, SOMETHING THAT I ACTUALLY WANT ANYONE OF YOU TO KNOW. IT IS JUST THAT IT GIVES ME A SENSE OG RELIEF, PRESSING PUBLISH.
Hur händer det egentligen?
Hur vänder det?
Ena dagen taggar jag som satan och småsjunger mig fram.
Nästa så vill jag gå i ide, bli bortgömd och försvinna.
Är det så det är att vara tonåring och osäker?
Men hur länge ska jag kunna skylla på det?
Det är bara två år kvar innan det inte längre är en godtagbar ursäkt.
Nej, jag är inte schizofren, nej jag slog inte upp stavningen av ordet, om det nu är fel eller rätt skiter jag i då ni fattar vad jag menar.
Jag växlar inte som vädret här på Gotland. Det är bara att jag för det mesta orkar hålla uppe en fasad av lycka och sommarglädje. Men för det mesta är ångesten under och trycker. Bara så ni vet att jag faktiskt har ångest. Inte är ett tomt lyckligt skal full av tomma ord och tomrum.
Jag har mina "stanna hemma" anledningar som jag inte vill dela med mig av, av den ständiga rädslan för att bli nedslagen i skorna. Undanskuffad och mindrevärderas. Tas ifrån rätten till min misslycka.
Vem vill läsa sånt här skit egentligen?
Någon som mår bra?
Nej, då kanske man får dåligt samvete för att livet flyter i ens riktning.
Om man mår dåligt?
Nej, då har jag kanske tryckt på en känslig punkt man inte visste att man hade och så sjunker man ännu lägre än vad man trodde var möjligt.
Jag ska sluta lyssna på musiken och glada sommardagar och ärlig ungdomslycka.
Jag vet själv hur de känns och hur bra än Håkan och Veronica sätter det på pränt så behöver jag inte ha dem konstant i lurarna, berätta om hur det är.
För då saknar jag det bara mer och mer.
Jag borde väl istället finna tröst i de låtar som sjudar av tonårsångestens ljuva värme, men jag orkar inte heller få definierat av dem exakt vad jag känner. Det är ibland bättre att inte veta.
Jag borde lyssna på meningslös Disney-pop som har lika mycket djup som ett handfat, men problemet är att de ibland lyckas få in en eller annan lite för träffande fras som förstör hela det meningslösa hummandet för mig.
Vadfan kan man lyssna på?
För att vara ensam med sina egna tankar i tystnad är om möjligt än mer outhärdligt.
Kommentarer
Trackback
