I BITE MY LOWER LIP, CLOSE MY MIND AND WISH TO NEVER WAKE UP FROM THIS DREAM OF MINE. THE DREAM WHERE I CAN GO ANYWHERE ON MY GREEN BIKE, WHENEVER I WANT. COME HOME TO AN APARTMENT AND FALL ASLEEP ON THE COUCH, FEELING LIKE A GROWN UP.

Sitter och tittar på väskorna/påsarna på golvet. Det är en väska och fyra påsar. En av påsarna är tom, i den låg tidigare tre nyförvärvade klänningar. Längre än så har jag inte kommit med uppackningen. Det är som att jag vill leva kvar i den där vara-på-väg-någonstans-känslan som jag har haft hela veckan. Fast inte ens borta så var jag hemma. Jag hade alla mina saker i hallen som en påminnelse om att det där inte var något att fästa sig vid. Det skulle ta slut inom en alldeles för snar framtid.
Alltid på gång. Aldrig hemma på mitt rum ensam utan planer och idéer. Men nu är jag det. Tillbaka till verkligheten.
I sängen med Listan med stort L som jag lyssnar på för näst sista gången. Spotify dödar mig. Men det är snart månadsbyte. Då får jag spela den igen.
Om jag tittar upp ser jag mig i spegeln. Är inte så pigg på det för tillfället. Sömndruckna ögon och trassligt hår. Sjögräs.
Jag ska dansa imorgon. Dansa som om jag vore troende.
Det känns som att det här är galet sammanhängande och relevant för mänskligheten.
Puss godnatt tror jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0