I AM FORCED TO GO ON
Kommer aldrig stanna
se omkring och ta några sekunders vila
aldrig
springa vidare
fly bort från allt det där
kinderna krampar av alla skratt som inte borde vara
läpparna sprickar av allt för många halvsanna leenden
men det hoppas över ett slag när det är genuint
just saying
för ibland är det ju just det, genuint
även om skillnaden inte är allt för lätt att uppfatta
det falska skrattet klingar nästan ohörbart en halv oktav fel
men benen rör sig fortfarande
drar bort från det äkta
vågar inte stanna
för ingenting varar för evigt
ska vi vara ingenting?
det vore väl ganska underbart
steg efter steg lämnas bakom
ramlar då och då på en kant av ärliga smilband
verkliga kindben
men så fort fallet har verkat
upp så fort som möjligt
ingen vill ligga kvar ensam på marken när alla andra går.
Kommentarer
Trackback
