Varför, varför, varför låter jag det komma så nära. Varför får det ens en betydelse. Men det är så tydligt att det är ett val. Hon kunde ha varit jag. Men det är det inte. Det är hon och det är ett så tydligt val som har gjorts. För vi fungerar inte tillsammans. tråden mellan oss är alldeles för spänd och det sårar mig djupt. Och det som sårar mig djupast är att jag vet att det är mitt fel och att jag inte kan göra något åt det. Så jag försöker lämna det bakom mig. Jag lämnar det bakom mig stundom. Men vid såna här tillfällen förbannar jag det. För på sätt och vis tar du dig rätten att förstöra mitt liv. Eller åtminstone förhindra lyckans totala omfamning. Jag kommer aldrig mer att vara nöjd. Och jag vet att det är ett bortskämt privilegium. Men jag skiter i det. För det raserar min mentala hälsa när någon annan har övertaget.