Jag härjar hela dagarna och dansar på andra nerver utan att riktigt falla av en enda gång. Jag har balans fast det för andra ser ut som att jag faller. Men jag står ganska stadigt ändå. Tills det kommer en sån där vindpust som drar omkull mig. Men för det mesta skrattar jag bara. Och ler åt att mina händer skakar och att jag blir nervös.

För vad är vardagen egentligen utan en frisk fläkt som väcker dig ur dagdrömmandet?