BEAUTIFUL THINGS ONLY GROW TO A CERTAIN HEIGHT.
Just ikväll är jag inte mycket för världen.
Ingenting faktiskt.
En fluga kan se ner på mig ikväll.
Jag gick en mil men blev inte lättre.
Jag gungade i en timme men blev inte av med den fasta känslan.
Men jag vet inte vad som är fel.
Det är väl antagligen en djupdjup dal.
Men jag är mer än någonsin rädd för att fastna.
Men jag är mer än någonsin rädd för att fastna.
För att klättringen uppför ska vara alldeles för brant.
Tårarna bygger upp, men jag vill leka stark.
Även om ingen såg, det var bara jag.
Vem är det egentligen jag behöver vara stark för?
Det är väl viktigast att jag är stark för mig själv?
Om jag inte kan hålla mig samman i endast min egen närvaro,
Hur ska jag kunna göra det bland andra?
Jag målar om naglarna femton gånger för det förstörs hela tiden.
Jag målar om naglarna femton gånger för det förstörs hela tiden.
Ögonfransarna gör ränder i lacket när jag tokar de kvarblivna tårarna.
Inte ens just den musiken som alltid får mig att le gör mig glad.
Allting blir för tolkat och intensivt och jag orkar inte.
Men tystnaden gör mig galen.
Ge mig ett rum fullt av ljud och männskor där jag inte kan höra mina egna tankar.
En ljudnivå som stänger ute mina egna utpsykningar.
Men hej.
Ge mig en fredagkväll värd att leva för.
Kommentarer
Trackback
