Borde jag kanske ha lite dåligt samvete? Kanske vakta min tunga och inte låta alldeles för mycket passera mina läppar? Kontrollera stämbanden? Sluta upp att lyssna med vänster öra och sluta känna efter för möjligheten till lögnare finns ju inom mig. Tanken slår till då och då, potentiella scenarion. Borde jag skämmas för att jag tvivlar och ifrågasätter? Har jag kanske inte rätt att göra det? Vissa band borde klippas, men det går väl inte alltid, för ibland är de så tunna att saxen bara viker dem, eller så är bara tråden alldeles unikt seg och motståndskraftig, sin tunnhet till trots. Även om det antagligen vore bäst för alla parter. Tråden rycker och drar och jag ger efter, mot bättre vetande.

Så borde jag skämmas? För att jag låter trådar styra mig som en marionettdocka? Nej. Det dåliga samvetet finns där när valpblicken dyker upp, men samtidigt så har en spänd tråd alltid två förankringar. It takes two to tango. 

Det enda jag borde skämmas för är att jag lyssnar/ser på Glee för att bli lite lycklig i själen såhär efter en övermäktigt lång tisdag och sjunger med högt.