Januari, fikornas månad. Mycket häng på byöppnade H12 med framförallt Märtrot. Lugn skola utan alldeles för mycket plugg. Lugna sekunder med finaste fina. Panikångestattackerna har inte besökt alltför ofta. Bara två tre gånger med järngrepp om mina lungor. 

Ständigt återkommande men aldrig tillräckligt nära. Psykologtid under nätterna. Låtsas vara ecpert och erfaren, när jag egentligen bara har en enorm insikt. Nästan. Vi låtsas. Trötthet av att försöka förstå livets komplikationer. Andras livs komplikationer. Komplikationer. Bastusession i VSK en söndag, istället för fotbollshäng. Fast han ringde.

Nyligen upplevd chock fick mig att drunkna och göra mig osäker om jag någonsin kommer att lämna detta hav av tankar. Även om jag lyckas hålla mig flytande under en längre tid så finns alltid möjligheten att bli dragen ner på djupet igen. Och den möjligheten finns ändå tills jag väljer att gå. 
Börjar och slutar januari på samma ställe.