PROMNIGHT, EVERYBODY'S AS HANDSOME AND BEAUTIFUL AS EVER.



Fint folk åker i fina bilar i lika fina kläder och jag får nervösskakningar i benen av en kollision av känslor.
Jag håller mig hårt förankrad i händer och med armar om midjor och axlar, bara för att hålla mig uppe när allt sammandrabbar. 
Det är lycka, saknad i förtid, förväntning och en enorm rädsla för vad framtiden har för planer för mig, oss.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0