Midsommar är förbi.

Jag har fått i mig ett mål mat idag, för jag har inte orkat äta.

Hycklare som jag är, men ändå.

Vad gör detta liv med mig.

Pengarna kastas runt och jag med känns det som.

Landar väldigt sällan helt och hållet.

Men jag har bra människor runt omkring mig som ser till att jag överlever.

Och det är väl vad som krävs?

Medan jag snurrar runt bland ölflaskor, trappsteg, spikskor, vänners vänner, kullerstenar, musik, väskor, garderober, varma händer, cigaretter och whisky så står jag ändå stabilt.

Jag pratar Amerikansk engelska med några Amerikanare och blir förvånad när någon kan mitt namn.

Jag som egentligen är världens britt.

Åker i en vit bil bort och förbannar livet litegrann, men vad får man inte stå ut med.

Framträdande ådror på underarmar är så jävla attraktivt att jag kanske dör en smula varje gång.

Går rundvandring i Visby och äter knäckebröd och somnar. För att ta bussen hem.

Jag är nog lyckligt lottad egentligen, det är bara så jävla svårt att se ibland.