YOU TOLD ME ABOUT THIS FEELING AND I JUST FELT IT.



Det är så lätt att vänja sig vid att inte vara ensam. En säng på 140 centimeters bredd känns helt plötsligt oändligt stor. 
Och vi pratade om den där känslan häromdagen, den där känslan när du ligger bredvid någon som bara håller om dig, leker med ditt hår, snusar dig i nacken för att dra in din doft och knäpper sina händer med dina. Känslan när små komplimanger kastas ut som konstaterande i ett smått viskande tonfall, ifall du hade somnat och han inte vill väcka dig. Fingrar som bara lätt vandrar längs ryggradskotor och överarmar. Den där känslan när du börjar låtsas litegranna i ditt huvud att ni är ett vi och att det här bara är en natt bland många lika fina. Utan stress och hastighet, bara en mysig trygghet i någon annans famn. 
Den känslan är nog ganska fin. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0