Är livet meningen att vara en enda stor feltolkning? För det enda någonting leder till är sårade känslor, om det ens är känslor vi sårar, för eftersom inga exakta definitoner för vilken påstådd känsla det skulle kunna vara yttras så är det enda vi har kvar antaganden som mycket väl kan vara felaktiga. 

En enda fet illusion som fuckar upp allt som vi kanske borde känna. Eller det vi tror att vi borde känna utifrån vad vi tror att andra tänker om oss. Är resonemanget helt obegripligt?

Någon, snälla någon, se mig i ögonen och säg mig vem jag är för dig så ska jag förklara hur fel du har. Skissa upp en bild i blyerts och jag suddar ut kanterna.

Säg en sak, men agera en annan, tvetydighet deluxe när handlig och tal frontalkrockar, fast motsatt, det vill säga, går åt helt skilda håll utan att aldrig någonsin överlappa varandra.

Egentligen så är det väl inte så otydligt. Att jag funderar över reaktionen egentligen. Men reaktionen är ju precis densamma som jag skulle ha haft om rollerna varit ombyttta tror jag. Jag hade inte vågat ta kontakt alldeles för snart igen för att inte verka för på, men man kan ju tycka att det måste finnas någon slags ryggradsstyrka hos ungdomen.

Varför vänder sig vissa efter ögonblick och byter inställning på en halv hundradel, alltså två dagar. Ena kvällen som går mot natt, vara smältande fin, nästan tårar-i-ögonen-fin av ren lycka och betydelse. Få mig att känna som om jag betyder något för någon som är nästan "min" bland vänner. Sedan vara sen och inte svara på ett halvt dygn. Det är vår generation i definiton, allt kretsar runt minuter klockslag, alltför mycket läggs i ett klockslags meddelande, kanske inte alltid så mycket i det skrivna i sig självt. Men det kan få en så ofantlig innebörd, speciellt när det så tydligt förändras på några timmar under några dagar. Det skrämmer mig.

Det skrämmer mig hur mycket det påverkar mig.  

Långa texter om ingenting full av motsägelser och anonymitet, men varför itne bara reflektera tillvaron. Som sagt, jag är en vandrande motsägelse som säger emot mig själv i varannan mening.