Lapar sol varje chans vi få roch hoppas på pass-användning inom snaraste framtid. Lämna allt bakom och bara känna sand mellan tårna. Känslolösheten kryper sig på och det enda jag känner är förvirring och kliande i fingrarna. Alla de där osagda sakerna som bara kommer upp till ytan vid extrem provokation och slutar i tystnad. Något dör och nästa föds. För att i ett evigt kretslopp gå runt i en slags tafatt-lek som tillslut kommer att svälja oss alla hela. För vi lever så destruktivt att vi kanske en dag förstört allt till samma grad.