VARFÖR SÅ DRAMATISK OCH TRAGISK?!



Orkar inte sitta och vänta mig blind. Grönt får vara grönt och jag vill inte ligga sömnlös igen. Inte igen. Men ändå vet jag att det är så det kommer vara. Går det under försvinner jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0