Spontanutgångar i äkta anda och lite pengar på kontot. Bageriet och viktiga samtal och så går vi ut fast vi inte vill och råkar ha så sjukligt kul att vi ramlar gång på gång. Landar på rygg på ett golv och femton par hjälpsamma händer drar mig upp på fötter igen för att bli omfamnad och typ lågstadietryckarvaggad i två sekunder innan epilepsianfallet startar på nytt. Träffar fina jobbisar och en överfull chef och skriker om kalkon till varandra, ja, det är så vi visar kärlek på Maxi. sen så ger vi upp efter lite låtsasdödande och går vidare. Hämtar en väska, tänker lite och går till ett hus när hans hus och småskrattar natten genom och pratar och att vi faktiskt bara är 18 år och slår hål på djuphetsbubblan för det blir för komiskt för att analysera i tillståndet.
Vara trygg trygg trygg första natten på länge och vakna i solsken och ta sig till ett jobb och inte göra något alls. Förutom att leva på femton kilo frukt för det var ett dåligt frukost/fikautbud just idag av alla dagar i personalrummet. Men vad fan.

Och vart jag än tar vägen och sover en natt igenom så lämnar jag en del av mig efter som alla påpekar att jag lämnar. Hur luktar något som luktar Lia? Popcorn och kaffe? Polkagrisar och citrusfrukt? Selleri och plasternacka?
Det enda svar jag får är att det är något bra, något som en del kanske skulle vilja samla på pulver. Beroende på the chemistry in between.
Jag är som knark och kemi. Tycker det är en helt okej bedömning sådär en söndag.