Det finns ingenting att säga och allt som ändå säg känns så fullkomligt otillräckligt. Det ligger som ett täcke över allt och även om jag bara befinner mig i kanten så känner jag ändå hur det drar från mitten. Så försöker ge allt av det lilla vi har. Kramar och pussar på pannor och lyssnande blickar och hoppas att vi gör det en hårsmån lättare.
Men det finns inget att ge som är tillräckligt. För det finns inga ord som kan fyllas med allt det vi vill säga.