Jag bor i en etta, mindre än mitt sovrum hemma. Men det är helt klart fint. 
Jag kraschar, sprängs och brinner. Det är mindre fint. 

Vi har fortfarande inte träffats, men vår tid kommer. 
Vi återförenades i kubb och kommentarer och kärlek. 
Sambo städar efter hyresgäster, fina sambo.

Jag sitter i ett innerstadsfönster och känner tröttheten pulsen utifrån.

Hur det egentligen drar så enormt i mig, men jag låter bli. 

Inte ikväll, inte inatt. 
Säger jag till en sommar som snart är över och jag är inte redo.