WHY WON'T I EVER GO TO SLEEP. HI. I AM SUPPOSED TO WAKE UP IN LESS THAN SIX HOURS. AND I HAVEN'T FALLEN ASLEEP YET. GREAT DUDE.
- En så otroligt konstig dörr.
Ofta jag frågade vakterna om den alltid funnits där?
Jag menar, vem vill framstå som en komplett idiot?
Mysigt.
Nu regnar det också.
MY MATHBOOK IS SPENDING WAY TO MUCH TIME OPEN AND UNREAD. BUT I CHOOSE TO LOOK AT IT THIS WAY; AT LEAST NOW I HAVE SOMETHING TO KILL ALL OF THESE DAMN MOSQUITOS WITH. POSITIVE ATTITUDE IS THE WAY TO GO!
- Mitt café finns redan. I Norrland någonstans.
Vadfan gör det där?
Men whattevs, jag tänker ändå starta mitt eget,
Fast det får heta "Lia'C".
Kommer att blir grymt.
Grymt bra det vill säga.
SUNSETSUMMER, LATENIGHT STALKERS, LONGSLEEVED BLACK DRESSES AND SIMPLE JOY. CAUSE WE ARE WE AND THAT'S ALL THAT IT TAKES TO MAKE SO MANY NIGHTS.
- Solnedgången och strandpromenaden vär fin där i juli. Varm var den också.
B2, minns du den här kvällen? Vi träffade Mange i ett träd och fick oss en stalker. Amalia, rymningsförsöket från toaletten på Glassmagasinet. "Tjejkvällen". Herreminjävel, det var nog ett av de läskigaste ögonblicken i sommar. Som vi kan skratta åt.
OH, HI THERE. THIS DOESN'T FEEL WIERD AT ALL. NO, I HAVEN'T GOTTEN A TATTOO, I JUST LIKE WRITING ON MYSELF WITH A PERMANENT MARKER.
PLANNING, BUT IT IS RATHER IMPOSSIBLE WHEN YOU DON'T OWN A CORRECT SCHEDULE AND THE TIMES AND SUBJECTS ARE ALL MASHED UP. LIKE MASHED POTATO.
- Vi kör på en till inspobild, från www.fashiontoast.com
Just don't chop it off, I bought a new miracle cure today.
THIS APOINTMENT I HAVE WITH MY HAIRDRESSER, ALSO KNOWN AS MY AUNT ON WEDNESDAY IS THE THING I LOOK MOST FORWARD TO THIS WEEK I THINK.
- fashiontoast.com
Typ såhär vill jag att mitt hår ska se ut varje dag.
Lite det jag drömmer om så att säga.
Och kanske att jag såg ut som henne i allmänhet.
Men precis, lite så dagdrömmer jag.
IT ISN'T ALWAYS EASY TO REMEMBER EVERYTHING THAT YOU'D LIKE TO FIT INTO ONE UPDATE
se solen gå upp och gatlysena slockna
dingla med barfotafötter över kanten och lyssna på tystnaden
bortglömda andetag
glömma bort att andas
bli uppmanad att stanna till
bortglömda andetag
glömma bort att andas
bli uppmanad att stanna till
och bara andas
bortglömda andetag
andas
bäst männskor
kan inte sägas nog
SUMMERTIME. IT IS AS CERTAIN AS THE WEATHER. OR NOT. BUT STILL, IT ALWAYS ARRIVES, MAKING ME COMPANY IN MY ETERNAL SEARCH FOR EVERYTHING.
tidiga sena morgontimmar
alldeles för sena eftermiddagar
spontana cykelturer
väst eller öst
nummer som blandas ihop i huvudet
uteplatser
filtar
öppen ärlighet
ångestattacker
gamla människor
ögonblick
spontana glas
uteserveringar
absurda mängder koffein
långa prat
nya vänskaper som växer
jakten på de perfekta jeansshortsen
nattbad
vackra människor
moln
väldigt för många moln från mig
minnen
ickeexisterande minnen
de som jag aldrig kan glömma
hur noga och länge jag än försöker
de finns alltid och dyker upp till ytan när jag minst vill
skrivna meddelanden som får mig att le
underbara människor
vackra leenden
ögon som jag drunknar i
vissa som drar mig djupare ner för varje gång
välbekanta ansikten
förvåningar
fröken italienska maj
texter som jag vill vara
lycka
himmelen gråter
blixtrar och åska är inget dåligt sällskap
nattliga promenader med dig vid min sida
leenden som får mig att ofrivilligt smälta
vackra människor
slående skönhet
dimmiga dagar
dagdrömmande
fräknar
skrattattacker
internskämt
burkar
de som stannar i mitt hjärta år efter år
andra som knackar på ibland och alltid är lika välkomna
alldeles för många sår
jag håller i kniven
vackra männiksor
vackra insidor
en annan tid
en helt annan plats
ett annat liv
ett nytt jag
vackra människor
ett annat liv
ett annat jag
vsk och staden
jag hoppar
varje kväll
och du står där trofast under mig
med vidöppna armar och jag känner mig trygg
THESE ARE US. WE ARE THESE. EVERYBODY HAVE BEEN OR WILL BE. YOU CAN'T GET OUT OF THIS BEAUTIFUL, COMPLICATED, STRANGE THING CALLED YOUTH.
U nderbara
N aiva
G rubblande
D ramatiska
O möjliga
M änniskor.
A PERMANENT MARKER AND A MARATHON OF SATC. THAT'S MY SUNDAY EVENING. TOMORROW I'LL HAVE TO FIND MY WAY BACK TO THE SO CALLED CITY. THE ONE THAT I KIND OF ADMIRE. SOMETIMES.
- hälsena.
- tror man kan se vart?
- handled + insida "vrist" (vid vadens början)
Åh. Vad jag vill tatuera mig. Nu.
MEMENTO VIVERE (Kom ihåg att leva) är min favorit. Fast med snyggare stil.
ANDAS är inte så dum den heller. För jag behöver påminnelsen ibland. Ganska ofta. Vet bara inte vart.
Den sista, NAIV, är som en påminnelse om ungdomen på något sätt. För det är ett av orden jag gärna beskriver mig själv med. Jag är naiv, and that's that.
THIS WEEK I'VE BEEN YOUNG, DRUNK AND STUPID. NEXT WEEK I'LL TRY TO STAY AWAY FROM THAT LAST ONE.
DAGENS LÅT: Naive - The Kooks.
Hej. Jag finns fortfarande. Lever och andas.
Skriver med bläck och försöker förklara och formulera.
Ibland så känns det som att något saknas.
Väljer ni? Har ni redan valt?
Det som kändes avlägset har nu nått skymning och jag försöker fortfarande andas.
Djupa andetag. Ge mig. Djupa andetag.
Fyll dem med kunskap och visdom. Sådan visdom som bara kommer med åren.
Andasandasandas.
Jag vill vara den sista som upphör förvåna mig.
Naivt och svagt. Men jag är bara naiv när jag inbillar mig att jag inte är det.
För jag förväntar mig inget, när jag trodde att jag skulle.
Det stod en bra sak i en tidning en gång. I en såndär skvallerblaska som sällan talar sanning.
Men det här hade de småfina skribenterna nog rätt om.
För det är så det är.
Euforieufori. Jag försöker fortfarande få grepp om ett ordentligt andetag.
Det smiter undan.
Andas. Klumpen blockerar. Försvinn. Dra rent åt helvete.
För inget är ogjort. Allt är fast.
BETTER HAPPY THAN SAFE. BETTER FREE THAN A TOO TIGHT EMBRACE. JUST KEEP AN EYE OUT FOR THAT SHOELACE.
- Fast jag har blå ögon så är de gråa.
DAGENS HUMÖR: Humör... pressad? Är det ett humör?
DAGENS MÅENDE: Klumpenklumpenklumpen.
DAGENS BORDE: Sova. En timme är inte hälsosamt.
DAGENS FRISYR: Fortfarande klordoftande balsamhår. Utslaget.
DAGENS KLÄDSEL: Nya favorit ponchon. Softis-shortsen. <3
DAGENS PLANER: Gino väntar, sedan mars i säng, efter telefonsamtalet!
DAGENS VILL HA: En tidsmaskin.
DAGENS LÄNGTAN: Sängen. Ser vi den röda tråden?
DAGENS FUNDERING: För invecklad/orättvis/sann för att formuleras.
DAGENS BEROENDE: Kaffe. Alltid. Och is. En blandning av varmt och kaaaaaallt.
DAGENS TRÅKIGASTE: Borsta håret. Smärtan i hela kroppen.
DAGENS LÅT: Sound of silence - Simon&Garfunkel.
DAGENS FUNDERING: För invecklad/orättvis/sann för att formuleras.
DAGENS BEROENDE: Kaffe. Alltid. Och is. En blandning av varmt och kaaaaaallt.
DAGENS TRÅKIGASTE: Borsta håret. Smärtan i hela kroppen.
DAGENS LÅT: Sound of silence - Simon&Garfunkel.
WAY TOO MANY OF MY HEADLINES HAS STARTED WITH THE LETTER/WORD "I".CHANGING TIMES?
Bekännelse.
När jag inte mår tippentoppen bra så får jag en konstant växande klump i halsen. Huvudvärk och en ihålig kropp som ekar efter något som inte är ätbart.
Det spelar ingen roll vilken anledningen är. Men så är det alltid. Känslomässigt kaos och total likgilltighet inför en situation eller annat är detsamma för mig. Nästan.
Gränsen är en skör balansgång. Men det är inte alltid bäst att hålla sig på linan. Det är bättre att falla och försöka ta itu med problemet innan man inser att det inte finns ett skyddsnät.
STILL SPENDING ALL THAT TIME WHIT A CUP OF COFFEE IN MY HAND.
- bildett, min söta på H10; bildtvå, vi hissar den inte senapsgula senapsgula lyktan.
Nu kan jag anse mig ha blivit en kaffedrickare på riktigt. För mig innebär det att man dricker kaffe när det är varmt ute.
Finfika på H10, mitt nya favoritställle med Amalia häromdagen. Hög mysfaktor i solen. Folk som går förbi lite för många gånger. Folk man inte riktigt vet om man vågar möta.
Stadens godaste kaffe och knapriga biscotti's, hej min höst. Vi kommer nog att kunna trivas ganska bra ändå, mot våra odds.
THOSE HAZY MEMORIES OF THE NIGHT BEFORE. OR MAYBE MORE LIKE MORNING. I SAW THE SUN SORT OF RISE AND I CAN NOW CROSS THATA OFF MY LIST OF THINGS TO DO THIS SUMMER. I HAVE NOW GOTTEN WHAT I ASKED FOR, AND MAYBE JUST A LITTLE BIT ELSE.
Kvällar, o ni vackra kvällar som tar mig dit jag inte visste att jag var påväg.
Givande disskusioner så här i efterhand. Lösryckta fraser som jag vill kunna bära med mig och vara glad för. Som jag måste komma ihåg att packa. Sån pepp. Att få höra att man faktiskt har rätt i det man säger, men samtidigt få nya perspektiv.
- Du klär dig sjukt snyggt, Lia.
- Men Lia, om jag kan så du borde ju kunna det. Varför kan du inte?
- Fan vad rätt du har, så jävla genomtänkt.
Så. Andas in det.
Duscha nu bort klordoften. Ställ dig sedan framför spegeln och le.
För du ser inte helt förjävlig ut. Inte ens i blött hår.
Bekräftelsen fortsätter att sökas.
