WALKING WALKING SEEING THE RAIN RUN SLOWLY IN THE GUTTER. SMILING, ROSE IN MY HAIR.
Tre timmar i Staden var väl på något sätt ändå inte onödiga.
En ros, ett sällskap dokumentärfilmare och och en vakt. Leende genom staden till bussen, vilka omvägar, vilka omvägar.
Släktträff står på schemat, samt grillning med le Jobb - fintfint. Det sista alltså.
I LOVE THIS LITTLE DOTTED BOWL OF MINE THAT I BOUGHT AT A FLEE-MARKET. IT IS THE FIRST THING I'VE BOUGHT FOR MY FUTURE HOME.
- Juice, pistagenötter, fruksallad, SATC. Min kväll.
Istället för att åka in till stan och leva rövare ikväll igen så stannar jag hemma med min lilla rosa och det här sköna gänget ovanför.
Imorgon ska man jobba. Fan att man ska behöva pengar jämt och ständigt.
Men hur ska jag annars kunna köpa mitt kakfat, underkläder, mobil och allt annat som jag behöver hela tiden. Nödvändigheter så att säga.
Hoppas det är soligt som fan imorgon. Nödvändig svordom, jag vet. Men då så är det lugna puckar som gäller. Och nu är jag lite otagg på arbete igen. Varför ska det växla så förgjordat med mig på just den frågan?
Kan jag inte bara koppla av och arbeta som en trevlig robot, det hade ju varit perfekt.
Nu ska jag slockna på soffan till SATC, Filippa, nu har du varit här och infekterat nu igen. För Mamma och Papi tog husvagnen till Lickers. Vem spontanköper egentligen en husvagn? Aja, nu har de iallafall ett projekt att hålla sig sysselsatta med så kan jag sakta men säkert smyga mig ännu längre bort från Vi:et.
IF I COULD RELAX IN THIS CONFUSION. SHAKE MY HIPS TO THE REVOLUTION AND I WILL BE THE HAPPIEST GIRL IN THE WORLD.
- NEJ! Du får inte se! Vi kommer snart.
Eller, vänta, stanna. Ställ dig där *pekar mot dörren*
(*ställer mig där*)
- Vänd dig om. *granskande blick två meter bort*
- Hon har fan rätt alltså!
- Vadå?
- Du skulle lätt kunna vara modell.
- Eeh, okej, tack, tror jag?
- Man ska ju vara lång då.
- Ja tack, jag vet att jag är lång. *suckar suckar suckar suckar suckar
- Jojo, såklart, men du ser ju liksom sjukt bra ut också.
Vi bygger en kväll på det meningsutbytet. För det var den bästa "komplimang" jag har fått på länge, av en männska som jag inte räknar till en av mina närmsta vänner.
GOT LOADS ON MY MIND AND USE IT TO BE CREATIVE.
I väntan på en riktig fotovägg med lite mer
up-to-date bilder så blir det här ganska
awsume. Tänk vad lite ståltråd, tejp och papper kan göra.
I HAVE THESE ODD THINGS THAT MAKES ME FEEL GOOD. THIS IS ONE OF THEM.
Tystanaden när man vänder huvudet åt sida när man cyklar.
Lite lätt motvind kanske.
Har ni lagt märke till det konstanta bruset i öronen.
Det där som är lätt brummande, och som egentligen inte är störande eller irriterande, men det finns där.
Helt onödigt.
Men när man vänder huvudet åt sidan så tystnar det.
Som att man lägger på ett lock.
Och det enda som hörs är cykeldäckens spår mot asfalten.
YOU MAKE ME SO HAPPY. THANK YOU. PULL ME UP AND PUSH ME FORWARD, SOMEDAY SOON I'LL MIGHT BE ABLE TO WALK ALONE.
Tack. Fan vad ni är bra egentligen. Allihop.
Även om jag är onödigt grov i mun och svär som en borstbindare hit och dit så tacktacktack.
Vad gör jag uppe nu egentligen? Jag börjar jobba om tio timmar, och har ett åtta timmars pass framför mig. Istället sitter jag och bråkar med min N-tangent och ler framför skärmen. Lyssnar spänt till snarkningarna från övervåningen. De får inte komma på mig.
Imorgon/idag kommer att bli en bra dag. Så jävla bra. Fast jag inte är ledig förrän på torsdag.
Medlidande och så.
Jag vill ha den där låten som kan rädda mig. Den som passar så jävla bra att jag ryser, men som samtidigt inte dränker mig i min missär. Snarare en kampsång som kan ligga och snurra i mitt bakhuvud genom dagarna och kvällarna när bägaren rinner över.
Jag gillar metaforen om bägaren. Den är bra. För jag är en bägare.
Jag kan bära upp mycket och hålla det fast inom ramarna, men inte ens den största bägare är vattentät.
HI. YOU ARE SORT OF CRAZY, WIERD, SPASMIC, BUT STILL SORT OF GREAT. JUST SO YOU KNOW. JUST SO YOU KNOW.
J-tangenten här var lite trög och jobbig. Då drog jag bort N-tangenten. Nu tar det med ens så mycket längre tid att skriva.
Hej, du är bra och så, men det vet du ju redan.
Skit i vad som hände på balen, för vad
är väl en bal på slottet?
Läs det gudomliga och ta åt dig.
Läs det igen och le lite.
Så.
Inse att du är så jävla bra.
Nöjd nu?
OH WHAT A BEAUTIFUL DAY.
Det finns hemska männskor i världen. Sorry, Emilia (min femåriga kusin), men alla är inte Jesus (hon hade småpratat med en präst idag och började sedan berätta om den här killen som dog men vaknade sen igen vid middagsbordet och om hur god han var).
En del är bara fel. Min morfar uttryckte det som sådant att de borde hängas i "det de har mellan benen".
Sen på hela skiten så får the 27 club en ny medlem, kanske inte det mest skakande med dagens nyheter. Men jag har nog aldrig varit så fast i att läsa. Fast det jag har nästan svårast att greppa är att de svenska kvällstidningarna publicerar bilder på offren bara timmarna efter de har funnits, förmodligen innan deras anhöriga ens fått veta om de är döda eller inte. Jag säger här med upp min önskan om att bli journalist. För jag vill aldrig behöva kompromissa så med min respekt för andra männskor.
Och här sitter jag och låter tårar rinna över betydligt mindre säker och skäms över mig själv i efterhand. Alla jag känner är vid liv och har sin hälsa i behåll. Jag ska vara tacksam och ta mig i kragen. Vem bryr sig om ett missat bröllop när det finns de som faller offer för galningar.
.
Sammanbrottet när bägaren rinner över och tårarna träffar lakanen.
IF YOU'RE EVER FORCED TO CHOOSE BETWEEN A FIRST AND A SECOND, ALWAYS CHOOSE THE SECOND, 'CAUSE IF YOU'S REALLY LOVED THE FIRST ONE, YOU WOULDN'T HAVE FALLEN FOR THE SECOND.
- So. Freakin'. Hot.
Malin och Emma, ropa L!
Those brown eyes, those brown eyes.
HAPPY BIRTHDAY TO YOU, HAPPY BIRTHDAY TO YOU, HAPPY BIRTHDAY DEAR KORNELIA HAPPY BIRTHDAY TO YOU!
- Congrats babe, hare jävligt bra idag!
WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS WORDS
Det är mycket ord och få bilder oc bilderna är inte mina bilder för de är Emmas för jag dokumenterar inte, inbillar mig att levande bilder i minne är det som är värt mest.
Vi läser, diskuterar jobb, knappar,
pratar mera.
Mörkret faller på när
värmeljusen tar slut och kyla kryper
sig in på min altan.
Du är inbjuden, en av de få, min dörr är öppen på vid gavel
Kommer med godis och glass och öppnar mig med, fast jag egentligen inte
orkar och vill backa, men ändå så är det med dig jobbigare att vara tyst.
Tyst om tankar menar jag, tystnaden är i övrigt en trygghet.
Jag fortsätter knappa och du läser
Vi väntar båda lite ängsligt, men det är inte helt obefogat, eller jo, men nej
för vi är inte obefogade
bläddra på, jag ska jobba, du är ledig
men ändå. Vadfan.
Flickor, imorgon ska jag vara sommarfin i klänning och flätor för
vi ska fira vi ska fira.
jobbajobbajobba, mer än tre veckor till, sen skola.
sommaren som knappt hann börja tar slut innan den hunnit inkludera mig.
I TOLD MYSELF TO STOP LISTENING, BUT STILL I COULND'T. BECAUSE WHEN SOMETHING FITS SO PERFECTLY, TERRIFYINGLY GOOD, YOU HAVE TO LISTEN TO IT UP TO THE POINT WHEN YOU REALISE IT ISN'T WRITTEN ABOUT YOU, BUT FOR YOU.
Dom
är uppe på taken
alla är högt över
staden
Sommaren snurrade fort när vi bara
snöade bort
och jag vågade
aldrig
hålla din hand
vi är inte såna som
i slutet får varann
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Vem kysste
Elin
bakom ryggen på Marie
Och jag undrar vad som händer i
vår del av stan det var så
mörkt
den kvällen jag
gick hem
Hoppats på något hoppats på
något
Nu kan du få mig så lätt om
du bara vill ha mig
nu kan du få mig så lätt
nu kan du
få
mig så lätt
så lätt så lätt så lätt så lätt så lätt så lätt
Om du vill ha mig.
HOW COME I WANT TO SHARE THIS? THIS ISN'T SOMETHING ANYBODY NEEDS TO KNOW, SOMETHING THAT I ACTUALLY WANT ANYONE OF YOU TO KNOW. IT IS JUST THAT IT GIVES ME A SENSE OG RELIEF, PRESSING PUBLISH.
Hur händer det egentligen?
Hur vänder det?
Ena dagen taggar jag som satan och småsjunger mig fram.
Nästa så vill jag gå i ide, bli bortgömd och försvinna.
Är det så det är att vara tonåring och osäker?
Men hur länge ska jag kunna skylla på det?
Det är bara två år kvar innan det inte längre är en godtagbar ursäkt.
Nej, jag är inte schizofren, nej jag slog inte upp stavningen av ordet, om det nu är fel eller rätt skiter jag i då ni fattar vad jag menar.
Jag växlar inte som vädret här på Gotland. Det är bara att jag för det mesta orkar hålla uppe en fasad av lycka och sommarglädje. Men för det mesta är ångesten under och trycker. Bara så ni vet att jag faktiskt har ångest. Inte är ett tomt lyckligt skal full av tomma ord och tomrum.
Jag har mina "stanna hemma" anledningar som jag inte vill dela med mig av, av den ständiga rädslan för att bli nedslagen i skorna. Undanskuffad och mindrevärderas. Tas ifrån rätten till min misslycka.
Vem vill läsa sånt här skit egentligen?
Någon som mår bra?
Nej, då kanske man får dåligt samvete för att livet flyter i ens riktning.
Om man mår dåligt?
Nej, då har jag kanske tryckt på en känslig punkt man inte visste att man hade och så sjunker man ännu lägre än vad man trodde var möjligt.
Jag ska sluta lyssna på musiken och glada sommardagar och ärlig ungdomslycka.
Jag vet själv hur de känns och hur bra än Håkan och Veronica sätter det på pränt så behöver jag inte ha dem konstant i lurarna, berätta om hur det är.
För då saknar jag det bara mer och mer.
Jag borde väl istället finna tröst i de låtar som sjudar av tonårsångestens ljuva värme, men jag orkar inte heller få definierat av dem exakt vad jag känner. Det är ibland bättre att inte veta.
Jag borde lyssna på meningslös Disney-pop som har lika mycket djup som ett handfat, men problemet är att de ibland lyckas få in en eller annan lite för träffande fras som förstör hela det meningslösa hummandet för mig.
Vadfan kan man lyssna på?
För att vara ensam med sina egna tankar i tystnad är om möjligt än mer outhärdligt.
WHEN I HIT ROCK BOTTOM I HIT IT HARD. BECAUSE IT DOESN'T HAPPEN TOO OFTEN, OR AT LEAST I USED TO THINK SO.
Jag orkar inte. Vill inte.
Allt är fel och jobbigt och tråkigt.
Vill spränga nuet och spola framåt.
Dansa i lycka och samba, men det är för dyrt just nu.
Det står där bara i den "lite dyrare" sektorn på menybladet och lockar.
Istället får man ta det lilla som är innom ens prisklass.
För mycket tid (någon tid alls) hemma, datorn i knät och kavalkader av självömkan.
Suktande se uppdatering efter uppdatering och vilja fly till det.
Inse att sextio timmar har gått och många många fler väntar.
Vilja fly.
Se spegelns blanka yta och rygga tillbaka av reflektionen.
Backa ytterligare och håll tillbaka kväljningarna.
Blinka, många gånger. Lova saker, om och om igen.
Öppna och ta, sedan ångra och glömma.
Nej, det är inget som är trasigt hos mig, inget som fattas.
Ändå inte gå och lägga sig för att få tiden att gå.
Nej, jag är fullständig, det är ingen del som försvunnit.
Nej, jag är inte trasig.
För något som är trasigt går att laga.
