IT IS SO HARD, BEING PUSHED DOWN
Bildörren stängs
Och illamåendet som väntat
Det släpps lös.
Igen och igen.
Svälj ner det.
Stäng inne saltvattnet.
Det gick ju så bra idag.
Skrik inte.
Det är inte hennes fel.
Att inte förstå.
Är att känna sig som en tom flaska.
Utan botten.
AND SO DOES THEIR FEELINGS.
Du är inte längre det jag inte behövde.
Jag är kanske inte längre den du vill ha.
SMILING WITH MY TEETH SHOWING
- Vardagsliv. Fint.
HONEST WORDS FROM FORNI
Det här som händer just nu.
Just precis här.
Jag tror det är det som är livet. När livet vill vara snällt mot en.
Livet är så skört. Eller jag kanske framförallt ska säga att lyckan är skör.
Vem vill riskera prata om den så spricker det.
Jag räknar aldrig med bra dagar längre, men omfamnar dem när de kommer. Tar en dag i taget. Njuter av den när den är snäll. Kämpar igenom den när den inte är det.
Men det här som sker just nu.
Helt enkelt livet som vill en väl.
Just precis här.
Jag tror det är det som är livet. När livet vill vara snällt mot en.
Livet är så skört. Eller jag kanske framförallt ska säga att lyckan är skör.
Vem vill riskera prata om den så spricker det.
Jag räknar aldrig med bra dagar längre, men omfamnar dem när de kommer. Tar en dag i taget. Njuter av den när den är snäll. Kämpar igenom den när den inte är det.
Men det här som sker just nu.
Helt enkelt livet som vill en väl.
Visdoms ord från www.devote.se/forni.
Det är så livet är lite grann nu. Gårdagen var snäll mot mig.
Det är så livet är lite grann nu. Gårdagen var snäll mot mig.
THESE PEOPLE, I LIKE THESE PEOPLE.
Så jävla fin kväll.
Verkligen bra och lyckad.
Allt jag förväntat mig.
Med extra krydda.
Lisa, du och jag är kompatibla!
Märta, var inte orolig, du är med mig.
Jag tänker på dig när du inte är det.
Där och då.
Du är med.
Fysiskt och mentalt.
Och det är det viktiga.
Men Lisa, Lisa.
Vi snurrar runt, upp ner, ut in.
Vi tar oss fram i skrattanfall.
Slår oss ner i badkar och knäpper.
Knäcker.
Märta, what would I have done without you?
Alla andra.
Fint som snus.
Kramgoa och mysiga.
Vi är nära på något vis.
Alla.
Du och jag.
Alla är nära och kärleksfulla.
Framförallt fulla kanske.
Men det gör ju något med en.
Att strunta i att samla sig och packa ner andetagen.
Låt allt bero och var i nuet.
Smiling at that person you know hates you and don't give a shit.
För det viktiga är att jag har kul där och då.
Hänsyn är inte min grej och jag tror att jag kan släppa det nu.
Vi hönger i badrummet och alla är fördjävligt sexiga.
Möta honom och återuppleva gamla förträngda minnen.
Möta honom och återuppleva gamla förträngda minnen.
Fler skrattatacker med Lisa, vi bryter mönster.
Testar något nytt.
Hejdå.
Ta mig hemåt med fina Lovisa i sin sexiga tröja och bara sömna.
Sömna ordentligt.
Jag gillar dagen efter.
Dimman och kravlösheten.
Att veta att det är hopplöst att göra något av kvalitée.
Och acceptera det.
Betala priset för gårdagen.
Det är ganska obeskrivligt härligt att försöka pussla ihop imperfekt.
Iallafall om det var värt priset.
Det är helt okej att må som man förtjänar.
SHE IS SO SPOT ON SOMETIMES.
Den Fula Och Jobbiga
Labil Clown Hora
Fula Ollon Jäveln
kontrar snabbt med
LCH
Labil Clown Hora
Labil: ostdig, osäker, obalanserad, skör, vacklande oh emotionellt instabil.
Hon visste inte vad det bettyde innan vi kollade synonymer.se
Den männskan känner mig allt väl.
DEEP BREATHS CARRIES ME THROUGH
Jag går på lina.
Är över ett av de där svårare partierna och jag försöker att se så där graciös och vacker ut.
Men det går inte.
För jag är det äckligaste i världen och tål inte synen av mig själv.
Genuina tårar har ritat ränder på mina kinder och jag torkar dem förgäves.
Står lutad över ett handfat på en annan skolas toalett i tjugo minuter.
Som för att samla kraft för att möta dagen.
Men kraften blir aldrig tillräcklig och jag får möta handfatets kalla porslin flera gånger.
Känna någon slags trygghet i kylan.
Och så kommer jag försent.
Ingen märkte ens att jag var där.
Varför var jag där?
Jag kunde lika gärna ha stannat hemma och gomt mig själv för världen.
Iallafall just idag.
Får jag lov att känna så?
Är det tabu att vara sjutton år och hata?
Det är tungt nu.
Så är det bara.
Mamma är bortrest men vi kan skrika åt varandra över telefon.
Det fungerar utmärkt det med.
Och jag fäller fler meningslösa tårar som inte hjälper ett dugg.
Sitter i fosterställning i pappas säng och vaggar mig själv.
Fram och tillbaka.
Han kan inte krama mig.
Allt framkallar tårar.
Jag är så skör och känslig just nu.
Allt fäller mig över kanten.
Jag är så skör och känslig just nu.
Livet gör ont och jag är överdramatisk.
Men det är ju störst.
Livet gör ont ibland.
Ganska ofta nu för tiden.
Och mitt i alltihopa är det oftare än någonsin du.
Varför just nu?
Jag tänker inte visa mig.
Jag gömmer mig bakom min röda halsduk och förtränger att det finns en värld runt om mig.
För jag mår dåligt just nu.
Och jag vet inte om jag kan dölja det.
A LINE RUNNING STRAIGHT DOWNHILL
En svacka. Som går rakt neråt. Vad är det med dessa depressionssvängningar som gör så att jag inte kan se någon potentiell lycka i någon morgondag?
Allt jag ser när jag är såhär är smärta. Jag vet. Vilken dramaqueen.
THANK YOU FOR MAKING THE TIME
Veckans höjdpunkt. På riktigt. Nu mår jag bra. Riktigt bra. Småleende och nöjd. Mätt och trött. Torr i munnen och kall och fingrarna. Tack för en vacker kväll. Tack så mycket. Fina männskor. Jag uppskattar er verkligen, för ni gjorde min kväll.
Det är ett sådant privilegium att jag får omge mig med männskor som orkar lyssna på mig i flera timmar och gör det frivilligt. Jag vet inte om jag hade orkat göra det.
GINGERBREAD IS NOTHING OF VALUE
Jag knackar på pepparkakor den artonde november.
Jag lyckas alltid dela det i tre.
Alla goda ting är tre?
Fast det där är ju bara bullshit.
Ingenting jag någonsin önskat mig vid knäckningen slår in.
Ingenting blir bättre.
För det är ju bara på låtsas.
Ingen kan väl tro på allvar att en kakas tredelning skulle kunna förändra livet?
Ingen kan väl tro på allvar att en kakas tredelning skulle kunna förändra livet?
MAKE ME FEEL WORTH SOMETHING
- Det blir kyligare och jag blir räddare för livet.
Förlåt.
Jag vill inte reagera på det här.
Men jag gör det.
Jag vill inte känna mig oönskad och bortvisad.
Men jag gör det.
Jag vill inte känna det där lilla stinget av avundsjuka, som egentligen är ett sting av sårad stolthet.
Men jag gör det.
Jag vill inte befinna mig mellan dessa väggar ikväll.
Men jag gör det.
Jag vill inte vara orolig.
Men jag är det.
Jag vill inte känna rädslan dra kalla kårar längs min rygg.
Men jag gör det.
Jag vill inte stirra blint på avbilden.
Men jag gör det.
Jag vill inte skriva det här.
Men jag gör det.
Varför, varför, varför låter jag det komma så nära. Varför får det ens en betydelse. Men det är så tydligt att det är ett val. Hon kunde ha varit jag. Men det är det inte. Det är hon och det är ett så tydligt val som har gjorts. För vi fungerar inte tillsammans. tråden mellan oss är alldeles för spänd och det sårar mig djupt. Och det som sårar mig djupast är att jag vet att det är mitt fel och att jag inte kan göra något åt det. Så jag försöker lämna det bakom mig. Jag lämnar det bakom mig stundom. Men vid såna här tillfällen förbannar jag det. För på sätt och vis tar du dig rätten att förstöra mitt liv. Eller åtminstone förhindra lyckans totala omfamning. Jag kommer aldrig mer att vara nöjd. Och jag vet att det är ett bortskämt privilegium. Men jag skiter i det. För det raserar min mentala hälsa när någon annan har övertaget.
NO HUMAN IS AN ISLAND
2 juli 2011
Det är något alldeles speciellt när någon använder ens namn.
Det är något alldeles speciellt när någon använder ens namn.
Som om man är en person som finns.
En egen individ, inte bara en Du bland en massa andra Du:ar.
the people change but the important stuff is still important
the people change but the important stuff is still important
IT IS SO AMUSING AT TIMES
Min första reaktion till det kursiva stycket var att det här handlade om mig. Sen insåg jag att det fanns ett stycke nedanför. Sen att vissa fortfarande anser det vara om mig är inte mitt problem. Men det är vackert på något vis. Jag skulle vilja läsa betraktarens tankar.
IT MIGHT MEAN SOMETHING
Mycket häng med le girls de la clase på diverse håltimmar senaste dagarna. Här klagas det inte. Inte för att jag någonsin får något gjort, men vi kan väl låtsas...
A TUESDAYNIGHT IN NOVEMBER
(jag har tröttnat, som så många gånger tidigare. förlåt till mig själv för jag aldrig håller mig till något)
Uppe hela natten till idag. Mycket trevligt, tänk vad mycket som det skullle finnas tid till om dygnet hade några extra timmar.
Jag och bästaste Filippa hann handla lite smått och gott, träna litet, äta vårt lilla små och goda i bastun och ta det lugnt i cirkus en timme. Sedan bar det av till Anita och lämna lite saker, konstatera skrattframkallande faktum i spegeln. Mina fina vänner, i mina ögon är ni precis lika vackra bådå två, bara på olika sätt. Iväg mot Creperiet och vänta in Lovisa, Josefine och Zandra vid ett runt bord. Så småmysigt och trevligt en tisdagkväll. Riktig mitt-i-veckan-lyx. Små prat och sånt där hemtrevligt. Ganska kul hur vi uppenbart ibland driftade isär och delades upp klassvis för att halvminuten senare återsluta i det lilla sällskapet.
Varför blir jag alltid lite obekvämare och tafattare såfort någon lämnar?
Promenad genom staden. Vi är gamla och uppskattar miljöns skönhet. Sätter oss och bara betraktar utsikten under tystnad. Det är vackert.
Husen i Visby Innerstad såg ut som pumpor i det orangea skenet från utebelysningen och det kändes som oktober i halv-värmen.
Vi promenerar vidare, stannar upp i en port för att kunna prata med händerna och hämnar sedan på mitt älskade Bageriet i någon timme med kaffe och mera småsnack.
Sen var det dags för kvällens mål, 23.59.
Husen i Visby Innerstad såg ut som pumpor i det orangea skenet från utebelysningen och det kändes som oktober i halv-värmen.
Vi promenerar vidare, stannar upp i en port för att kunna prata med händerna och hämnar sedan på mitt älskade Bageriet i någon timme med kaffe och mera småsnack.
Sen var det dags för kvällens mål, 23.59.
