BLAME IT ON THE GIRLS, DON'T KNOW WHAT TO DO, BLAME IT ON THE BOYS WHO KEEP HITTING ON YOU. BLAME IT ON YOUR MOTHER FOR THE THINGS SHE SAID. AS LONG AS YOU ARE INNOCENT.

Jag går och går
Allt snabbare
Ökar takten
Joggar
Springer
Ser tankarna dansa iväg
Jag jagar dem
Vill inte släppa dem fria
Allt svartnar
Diket kommer från ingenstans och jag faller
Faller fritt
Orkar inte stressa
Stannar upp
Fuck
Böjer nacken bakåt och hör det välbekanta knäckandet
Obehagligt tillfredsställande
Ser stjärnorna
Beundrar dem litet

Börjar ta mig upp
Går återigen
Stänger av musiken och börjar prata
Helt ensam
Terapi i Vsk
Tack och lov för att det är folktomt klockan tio en torsdagskväll


Så att ingen tror att jag är psykiskt störd eller så.
Det vore ju hemskt.




LET'S PLAY PRETEND. LET'S PRETEND IT WAS NEVER YOU AND ME AND WE WERE NEVER A WE. WOULD YOU STILL LOOK AT ME WITH THOSE EYES. LIKE YOU FEEL SORRY FOR ME, OR ISN'T THAT THE MESSAGE THAT THEY ARE TRYING TO SEND ME? SCREW THAT. I LIVE WITH NO REGRETS.

-Fett förvirrande bild jag vet. Jag har en spegel på bordet under min spegel .















- Satan vilken snygg förlängningssladd jag har. Och låda.


- Bildbomb som det så fint kallas med suddigt diffusa bilder från mitt rum. Herrejävlarilådan vad jag är nöjd.

Prestationsångesten smyger sig på en tidig onsdagskväll
Uppgivenheten lägger sitt tunga täcke över mig och jag bara försvinner
För jag kan inte se mina goda sidor
Det jag är bäst på verkar vara att beskriva min missär
Vad underhållandet för egot
Nu ska jag dancedancedance till Beyoncé
Dricka upp mitt gröna T och låtsas att jag är självsäker

Först måsta jag bara slita mig från din lista
Kan du inte älska mig, så jag får älska din musik?
Jag hoppar på bord för jag är lat
Du kan inte låta bli att le för du vet att det är så typiskt Lia
Fast du egentligen inte får, tror du
Men le åt mig hur mycket du vill
Då får jag inte dåligt samvete om jag tänker på dig
Ler åt tanken av dig
Tanken på din musik

Och hur kommer det sig att jag kan sitta och bara rabbla och för mitt inre öga se att ingen faktiskt lyssnar och precis när jag tänker testa gränsen hur långt jag kan gå utan respons så börjar någon att skratta, ordentligt. Är det för att min extrema frånvaro och förvirring tillslut blir för mycket för att tåla, är det pågrund av vad jag sa?

Jag fortsätter hoppa på borden för jag är lat
Det händer att jag känner själv hur blicken töms




WHAT DID WE DO BEFORE ALL OF THIS MATERIAL STUFF CAME INTO OUR LIVES. OH, WAIT, WE HAD A LIFE.

- Kvällen genom min mobilkamera. I <3 Vignette. Synd bara att jag måste lämna in skiten igen.

Kul att jag fick tillbaka mobilen från reperationen måndags och den gick sönder idag, eller, visade samma symptom som tidigare. Blöh, orkar inte.

MY WAY OF LIFE. SORRY TO SAY THAT I BELIEVE IT. AND TRY TO FOLLOW IT WORD BY WORD. CAUSE I AM ONLY GETTING OLDER.





- För det är så det är och jag vill bara få andas.

I WROTE WITH INK ON THESE PAPERS YOU SEE. THEY WERE ALL ABOUT YOU IN SOME CRAZY SORT OF WAY. THEN I CAME TO MY SENSES AND ACCEPTED THAT I DIDN'T WANT TO WRITE. I WANTED TO SEE YOU. BE EMBRACED BY YOU. SENSE YOUR ESSENCE, ANY WAY I CAN.



- I want to make things happen.

Det är ingen hemlighet att det är ointressant att läsa vad jag har att skriva här.
Tur att det inte spelar någon roll. För det kanske är sån jag är.
Jag är kanske en männska av ord och handling
Men inte på så sätt att det går att fånga med en bild.
Så jag försöker inte ens alltid, bara ibland, för jag själv tröttnar på hur det ser ut.
Jag är ju hellre bättre live så att säga.


Stora T-koppen och musiken från högtalarna.
Sitter i min lilla blå fåtölj och blir så glad när jag ser att det är dig smset är ifrån.
Förstår du, du gör mig glad?
Och det är en riktig bedrift these days.
Inte för att jag är arg eller så, inte ens irriterad eller småsur.
Jag har bara gått tillbaka till mitt likgiltighets-mode.

Jag som alltid kommer med de bra råden, eller bara insiktsfulla kommentarerna.
Just vid såna här tidpunkter i vanliga fall.
Istället sitter jag och plockar i den torkade frukt påsen och mumlar lite.
För vad kan jag säga när jag inte vet?
Det enda jag vill säga är att du alltid kommer att vara den vackraste.
Och det som gör så ont i mig är att jag vet att det inte biter.
Du är så långt från ensam om att ha varit där, men det vet jag att du vet.
Jag var där dagligen i nästan ett och ett halvt års tid.
Men jag sa aldrig något för jag trodde att det var så tabu.
Bara så du vet så älskar jag dig.

Och jag blir så glad emellanåt här med jämna mellanrum.
För allt är som vanligt. Nästan bättre än så.
Ord spelar så liten roll för männskorna runt mig är så stora.
Nuförtiden växer de ikapp med träden.




YOU ARE SOOOOO SEVENTH GRADE RIGHT NOW. I HONESTLY HOPE THAT YOU GET WHAT YOU WANT, BECAUSE YOU WENT THROUGH ALL OF THIS JUST TO MAKE ME SUFFER. WHICH I DON'T. SINCE YOU'RE NOTHING TO ME. REALLY. CONGRATS. I'M JUST GONNA KILL YOU WITH KINDNESS.

That's all I'm giving you. A headline. 


Men hej! Positivisten här med en kärlek till studiedagar.
Ville bara säga att jag blir så grymt trött ibland.
Mer än så behövs inte sägas.
Bara att jag går runt i cirklar.

THIS IS WHAT LIFE'S REALLY MEANT TO FEEL LIKE. EVERY, SINGLE FUCKING DAY. JUST SO I KNOW.

Ikväll så är jag så bra att jag nästan smäller av.
Och jag stannar hemma.
Dett kanske stämmer det där han sa om att jag var ond.
Jag vill inte låta världen, okej, Visby ta del av mig ikväll.
För det är alltför ofta som jag tidigare fått ryggen.
Så jag behåller min fantastiska grymhet för mig själv ikväll.
Ingen ska få veta riktigt hur bra jag kan vara.



HEART ATTACKS ARE ONLY FROM LOVING TOO MUCH.


WELL DONE YOU FOOL.

Det är ganska bra jobbat att försova sig när man börjar kvart i tolv.

Det är ännu ättre jobbat att vara i skolan 11.35 när man blev väckt 11.15.
Om man har en kvarts bilresa hemmifrån till staden.

Bra morgon, bra dag.

YOU ARE SO BUSTED MAN. WAIT. I VOULD MIGHT BE BUSTED AS WELL? WAIT AGAIN. NO I CAN'T.

Jag älskar att bara slökolla runt på Facebook på en söndag, bara för att se alla "LALALAL är nu vän med ASGJSDK och 6 andra personer".
Ganska uppenbart att LALALAL inte spenderade helgen tillsammans med sin familj. 

Åh, privatlivets tid är sååååå förbi.



I SLEEP WITH ONE EYE OPEN.


Oplanerat och så där. Cykel genom innerstaden. Möta alla till höger och vänster. Tårögda vackra.
Papperpapperpapper, vilket problem att cykelsadeln är blöt. Vi tar lite extra.
Så cyklar vi vidare.
Trappuppgångar och portkoder. Så fint, så fint.
Galet roligt, åh vad jag tyckker om en del männskor. Alla från NV är inte så dåliga ändå.
Inget illa menat, ni vet att ni är bra, de flesta av er. Men kanske inte på det sättet.
Du lagar köttbullar och det blir thaimat, och du är jag fast med you.
Så oklart, men så roligt.
Och ni på andra sidan, ni är ju något alldeles extra.
Att så lite kan bli till så mycket egentligen, det är ju ganska så fantastiskt det med.
Våldtagen mobil skapar extrem förvirring i flick-huvudet mitt och jag tappar det.
Ojdå, mina händers motorik är kanske inte den bästa.
Frukost som tar timmar att göra, men vilket u-landsproblem egentligen.
Trycker ihop oss allihopa på en litenliten balkong.
Det är som att vädergudarna vill att allt bara ska fortsätta så bra.
Solen skiner.
En skål chokladpudding och vi går hem. Med ny borstat hår och vetskapen om att nu så finns vi igen.
Tack.
Ensamma hemma, varm choklad och skratten åt att man vet exakt vad andra gör.
För första gången ta det lugnt och sedan gå till bussen, och du ska leka vidare.
Men tack min fina, min vackra.


Studiedagar, det är ju inte svårt att älska er.




EVERYBODY'S GOT A HUNGRY HEART. JUST DON'T BLAME IT ON THE SUNSHINE.


- Long time no see, weheartit. Nu är du en sån fin mix på mitt skrivbord.


Imorgon är det kort dag och på tosdag är vi lediga och på fredag börjar vi kvart i tolv. Fyllig, masstig vecka.
Och imorgon ska jag leka med min grek. JA, äntligen. 

Och i helgen ska jag äntligen få göra klart i mitt rum.

Sen för att avsluta så köra vi lite yta. Jag HATADE mitt utseende idag och allt kändes så fruktansvärt att jag bara njuter av att få krypa ner i sängen. SMSSMSSMS. Jag gillar ljudet av min sms-signal. 


MEN... VI KÖR?! (hahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha. Oförglömlig video by Ems y moi).




SOMETIMES YOU'D MIGHT BE EXACTLY WHAT I NEED. TOO BAD I SAID GOODBYE.

Ensamma kvällar som dessa saknar jag dig. Lite extra mycket.
Tänker på dig lite oftare.
Det händer lite då och då nu förtiden.
Allt helst när Maggio sjunger klockrena fraser och jag möter dig i korridorerna.
Jag vet att du inte är den jag vill ha.
För det är egentligen inte dig jag saknar, de här halvkyliga kvällarna när ingen är nära.
Saknaden är efter just någon.
Någon som vill hålla min hand, och kanske vara den del av det vi som i slutet får varann.
Eller bara den där varma omfamningen som får mig att känna mig tryggför en stund.
Ett ställe där jag känner mig ganska så hemma.
Inte i ett hus någonstans.
Utan i en famn.
Där jag kan landa utan krav.

Då kanske tomheten blir mindre tom.
Om jag bara vågar chansa lite.





LOVELY PICTURES FROM A CARELESS TIME. OR WELL, NOT CARELESS, BUT WHAT YOU WERE CONFUSED ABOUT AND HAD ON YOUR MIND MADE YOU SMILE A LOT. AND WHAT THE EFF IS THE THING ABOUT ME, GUYS AND WATER?

- Bilder från Lisa Hammarström
- Bilder från Amalia Larsson

- Haha, vilken dag det här var egentligen. Den fick mig att le i mer än en vecka.
Tack för att du förvånar mig.





BEAUTIFUL THINGS ONLY GROW TO A CERTAIN HEIGHT.

Just ikväll är jag inte mycket för världen.
Ingenting faktiskt.
En fluga kan se ner på mig ikväll.
Jag gick en mil men blev inte lättre.
Jag gungade i en timme men blev inte av med den fasta känslan.

Men jag vet inte vad som är fel.
Det är väl antagligen en djupdjup dal. 
Men jag är mer än någonsin rädd för att fastna.
För att klättringen uppför ska vara alldeles för brant.
Tårarna bygger upp, men jag vill leka stark.
Även om ingen såg, det var bara jag.
Vem är det egentligen jag behöver vara stark för?
Det är väl viktigast att jag är stark för mig själv?
Om jag inte kan hålla mig samman i endast min egen närvaro,
Hur ska jag kunna göra det bland andra?

Jag målar om naglarna femton gånger för det förstörs hela tiden.
Ögonfransarna gör ränder i lacket när jag tokar de kvarblivna tårarna.
Inte ens just den musiken som alltid får mig att le gör mig glad.
Allting blir för tolkat och intensivt och jag orkar inte.
Men tystnaden gör mig galen.
Ge mig ett rum fullt av ljud och männskor där jag inte kan höra mina egna tankar.
En ljudnivå som stänger ute mina egna utpsykningar.
Men hej.
Ge mig en fredagkväll värd att leva för.





Om

Min profilbild

Lia

RSS 2.0