Men kyss mig på munnen, vi glömmer det bara för kvällen.
Ta mina händer, bara håll dem vad som än händer.
Och alla dansar och de ler när de sjunger om ångest.
Och DJ:n spelar samma låtar för hundrade gången.
Finns inget här att hämta, bara misär och längtan.
Så håll mig hårt för ikväll är jag så jävla ensam.
Försöker kväva känslan, men jag längtar hem.
De sjunger om att dekadens är din bästa vän.
Och det slår mig när orden kommer ur min mun,
Hur den här staden dödar dig när du är ung.

Jag vet inte hur man skriver längre, hur man formulerar de där slag i magen-meningarna.
Jag vet inte hur jag ska rita längre. Inga streck blir raka och det blir bara inte som det brukade.
Jag vet inte vad som hände men jag slutade bara orka.
Jag vet inte vad det är, men det känns trasigt.