JAG SÅG EN TÖNTIG FILM SOM GJORDE MIG VÄLDIGT GLAD
Lova mig att aldrig ifrågasätta varför jag gråter.
Eller att tycka det är jobbigt.
Lova att aldrig somna arg. Väck mig hellre klockan tre på natten för att reda ut det.
Och lova att inte bli sur när jag väcker dig vid samma tid.
Lova mig att det alltid finns en plats för mig i ditt knä. En plats där jag får kura ihop mig till en boll och blir kliad i håret.
Lova mig att du alltid kommer tycka att jag är fin naken. Även när jag inte känner det själv.
Lova att du köper en plopp till mig när jag är sjuk.
Dela dina pommes med mig när jag är full.
Du behöver inte åka och köpa nattmat till mig när jag är för fulltrött för att orka själv, men jag älskar dig himla mycket för att du ändå gör det.
Jag lovar att göra tillräckligt med kaffe varje morgon när jag går upp först så att det räcker till dig också.
Lova att du aldrig sårar mig med flit.
Jag lovar att alltid säga förlåt.
Lova att du aldrig kommer hata mig, så lovar jag detsamma.
Lova att pussa mig hejdå, även om jag har nymålat läppstift.
Lova, lova, lova.
JAG HADE FEL OCH DET KÄNNS BRA.
Jag har så många gånger skrivit om det jag trodde var kärlek. Hur svår den var, eftersom jag inte känner så mycket. Om hur mycket smärta det var för det mesta. Ångest till och med. Och bara så himla himla jobbigt.
Sen slutade det vara komplicerat. Kommunikationen slutade vara endast med promille, eller i hemlighet och med yttersta diskretion.
Men allt det där bra är kvar. Är, inte var.
Intensivhångel, fest, skulderbladskyssar och närhet.
Mer av det bra.
Och det slutade vara svårt och jobbigt att säga vad jag kände. Jag har gråtit mer inför honom än inför någon annan människa. Och inte för att jag är ledsnare, utan för att det helt plötsligt finns ett sätt att så känna ut känslorna som inte är förnekelse.
Jag har inte svårt att älska. Jag hade bara inte försökt med rätt person.
DET SOM HÄNDE VAR ATT JAG BLEV OBOTLIGT KÄR I MITT EX.
En försommarkväll satt vi och kollade på dirty dancing och drack rödvin. Jag hade fyllt år, men filmen sög och ingen annan ville dansa. Så du gick hem och jag krashade en dejt.
Sen var det ett dansgolv igen ändå. Och den där killen som föralltid kom tillbaka i alkoholdimmorna var där igen. Men istället skrek jag till musiken med en annan, för jag hade bestämt mig för att inte längre utsätta mig för det där.
Sen var det den där blicken. Det lite hårdare taget om min hand. Och ett steg närmare.
Vi köpte äckliga pommes och gick hem till mig. Du skickade en bild på vägen hem, med texten "walk of shame, eller nä". Och sen var det typ vi.
Det som hände var att jag på typ två veckor blev helt otroligt, förunderligt, galet, idiotiskt kär i mitt ex. Och det har inte släppt än.
Sen var det ett dansgolv igen ändå. Och den där killen som föralltid kom tillbaka i alkoholdimmorna var där igen. Men istället skrek jag till musiken med en annan, för jag hade bestämt mig för att inte längre utsätta mig för det där.
Sen var det den där blicken. Det lite hårdare taget om min hand. Och ett steg närmare.
Vi köpte äckliga pommes och gick hem till mig. Du skickade en bild på vägen hem, med texten "walk of shame, eller nä". Och sen var det typ vi.
Det som hände var att jag på typ två veckor blev helt otroligt, förunderligt, galet, idiotiskt kär i mitt ex. Och det har inte släppt än.
