Jag förstår att det är provocerande att tänkte få veta. Jag här själv varit där helt helt annat scenario. Man möts av en inställning, något som händer, utan att få förklaringarna och orsakerna som man vill ha för att förstå. Men jag förstår att man ibland fungerar så. Äntligen en likhet i vårt beteende. Men jag behöver få vara tvär och irriterad. Oresonlig och tyst. Så låt mig vara det. Jag berättar för jag mår tillräckligt bra för att höra mig själv förklara det. 

För jag blir slagen av fyra dagar, eller, det som jag hoppas är fyra dagar och det behövs tid för att jag ska smälta det. Och för att jag ska lyckas rikta min reaktion åt det håll som den bör riktas för största möjliga rättvisa. 

Och jag vill inte förtjäna bättre när det är vad jag vill. För det är ju det som det egentligen antyder. Att jag inte förtjänar det. 

 

Det här med att man säger att man förtjänar något bättre. Jag tror det bara är ens mentala försvar till insikten om att man inte kan få det man önskar. Man förtjänar inte något bättre, men man kanske behöver något annat.