FÖR DET ÄR SÅ TRAGISKT NÄR DE TYSTAS FRÅN BARNSBEN.



Lyssnar på mamma som berättar om 6-åriga kusinens upplevelser från förskolan.
"Jag får ju lära mig att sitta och vara tyst!"
I chockat tillstånd. Och det får hon höra hela livet. Feministen i mig skriker och jag vill bara sätta mig framför henne och se henne i ögonen. Säga; var aldrig tyst, låt dig aldrig bedövas, berövas din talan. För du är viktig, och din röst har en betydelse. Sluta aldrig säga vad som är av mening för dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0