ALLT DET DÄR SOM ÄR TYST.
- Hej, mitt liv är ett helvete.
- (Och mitt är som en hurricane. Det känns som jag tappat rösten, modet, viljan, styrkar, självförtroendet, hälsan, självrespekten, stoltheten, ryggraden och hjärtat. Som om jag saknar kontroll över mina muskler, är oförmögen att hantera mina ansiktsuttryck. Det finns ingen rytm, ingen takt, ingen ton i mig. Det är en klippa utan styrka, ett berg utan skydd. Jag är vilse, utan riktning och ändå så vägrar jag att stanna upp och tänka efter. Ändå står jag här och hejar på kärlek, kärlek som jag inte vet något om, som är obekant för mig. Den har aldrig varit närvarande. Fast jag har ju förlagt hjärtat så det är kanske inte så konstig. Så ni har aldrig behövt heja på mig. -Hej, jag rasar men jag tar hand om dig ändå, om jag rasar under dig så kanske du faller mjukt på mina spillror. Jag fångar dig ändå, jag lovar. För jag fångar alltid fast jag inte vet vad det är jag håller i. Hur jag mår? Inte för att du frågat men det känns som något blivit kallt och som gensvar brann jag upp. Det känns som att jag brinner, försvinner. Men det är väl bara en sån där känsla hoppas jag. En såndär som går över. Men just nu så mår jag som om jag bar på en brinnande tomhet.) Okej, jag finns här, vad har hänt?
- (Och mitt är som en hurricane. Det känns som jag tappat rösten, modet, viljan, styrkar, självförtroendet, hälsan, självrespekten, stoltheten, ryggraden och hjärtat. Som om jag saknar kontroll över mina muskler, är oförmögen att hantera mina ansiktsuttryck. Det finns ingen rytm, ingen takt, ingen ton i mig. Det är en klippa utan styrka, ett berg utan skydd. Jag är vilse, utan riktning och ändå så vägrar jag att stanna upp och tänka efter. Ändå står jag här och hejar på kärlek, kärlek som jag inte vet något om, som är obekant för mig. Den har aldrig varit närvarande. Fast jag har ju förlagt hjärtat så det är kanske inte så konstig. Så ni har aldrig behövt heja på mig. -Hej, jag rasar men jag tar hand om dig ändå, om jag rasar under dig så kanske du faller mjukt på mina spillror. Jag fångar dig ändå, jag lovar. För jag fångar alltid fast jag inte vet vad det är jag håller i. Hur jag mår? Inte för att du frågat men det känns som något blivit kallt och som gensvar brann jag upp. Det känns som att jag brinner, försvinner. Men det är väl bara en sån där känsla hoppas jag. En såndär som går över. Men just nu så mår jag som om jag bar på en brinnande tomhet.) Okej, jag finns här, vad har hänt?
- Allt.
Kommentarer
Trackback
