Satt och botade ångest och paranoia på en ny sängkant.
Det gick halvbra. 
För det är svineri och svek, men ändå. 
Det skulle vara så mycket lättare om diskreta händer på höfter inte kändes så tryggt.

Om inte kyssar på hustak och att fångas från trädhopp inte var så mycket.
Så mycket av det som jag tror att jag vill ha. 

För vem vill inte ha innerstadspromenader i soluppgången och trygghet. 

Vem vill inte?