FAN.

 
 
Och härmed lovar jag att aldrig någonsin vara ledsen över ensamhet igen, för fyfan vad patetisk jag är. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0